Inrikes 12 april, 2006

Varning för flodvåg av övervakning

– Det är extremt oroande att individer förutsätts bevisa sin oskuld. Dataexperten Pär Ström varnar för ett övervakningssamhälle i Sverige. Han menar att tekniken tillåter i stort sett hur mycket övervakning som helst. Samhället måste avstå från viss övervakning även om den är tekniskt möjlig.

Pär Ström är civilingenjör och ”engagerad medborgare”. Han har ett eget företag inom IT, och ligger bakom sajten Stoppa-storebror.se.
– Elektroniska fotspår är ett nytt fenomen, som möjliggörs av den moderna tekniken, och som i sin tur möjliggör övervakning.
Han oroar sig bland annat för de facto-straff, som han menar börjar bli ett problem i USA. En person ”svartlistas” och hindras från att till exempel gå ombord på ett flygplan, utan att veta varför och utan att kunna överklaga.
– Till och med en vanligt promenad med hunden blir möjlig att övervaka, med kameror med ansiktsigenkänning.
Pär Ström höll föredrag på ABF-huset i Stockholm, vid ett seminarium om rättssäkerhet arrangerat av Fib-juristerna.
Det finns stora och mäktiga aktörer som har intresse av övervakning, menar han. Staten eller samhället, för att utreda eller förebygga brott – men kan också använda information i andra syften. Företag har ett ekonomiskt intresse av att veta vad kunderna handlar för varor eller har för livsvanor. Givetvis kan främmande makt ha intresse av övervakning. Även privatpersoner kan också vara intresserade av att kartlägga andra, till exempel om de misstänker otrohet.

Total informationskontroll

I USA bildades, efter terrordåden den 11 september 2001, TIA – Total Information Awareness Office (ungefär totala informationskontrollmyndigheten).
– Allas elektroniska fotspår kan spåras. Tusentals offentliga och privata databaser kan läsas av i realtid – det blir enorma mängder information.
Egentligen handlar det om gigantiska nätverk av informationslagring och utbyte.
– Vi använder ordet ”databas” bara i brist på en bättre beskrivande term.
Om man lägger samman den globala övervakningen i säkerhetssyfte, inklusive regeringskällor, med kommersiella databaser med personlig information, då blir det en mycket stor mängd information av en stor mängd personer. USA:s regering har köpt in hela personregister från andra länder, säger Pär Ström, och det är belagt att detta skett via illegala mellanhänder, eftersom det handlat om sådana register som är förbjudna att vidarebefordra.
Det finns en avsikt att använda ”data mining”, mönsterigenkänning, för att identifiera misstänkta beteenden. Ett dataprogram heter Ears, öron, som faktiskt kan konvertera talat språk till text. Ett annat system heter Tides, tidvatten, som automatiskt översätter från andra språk och ett program ska automatiskt kunna hitta lögner.

EU använder light-version

EU har en light-version, Trafikdatalagen. Enligt den ska det bli tvång på lagring av telefonsamtal – inte vad som sägs men vem som ringt vem; mejl – inte innehåll, men vem som mejlat vart; mobilsamtal – inte dess innehåll, men vem som ringt vart och dessutom från vilken geografiskt punkt.
– Denna lagring av data ska alltså ske av alla EU-medborgare – inte bara dem som är misstänkta för brott.
I förlängningen kan denna sammantagna lagring av data ge kännedom om privatpersoners relationer, åsikter, kläder intressen, sjukdomar, vanor och så vidare. Tillskyndarna av denna informationslagring säger att det ju inte är innehållet som lagras.
– Men vilka vi ringer är ju väldigt avslöjande.
– De elektroniska fotspåren är alltså enormt viktiga, men de blir också fler och fler allteftersom tekniken utvecklas.
Pär Ström demonstrerar ett exempel på sociogram – det nät av kontakter en vanlig medborgare kan tänkas ha. I detta innefattas alla, även den man kanske säljer en bil till. Som helt oskyldig riskerar man att innefattas i ett sådant sociogram som tillhör misstänkta personer. Då kan det kan uppstå verkligt stora problem för en helt oskyldig privatperson.
Framför allt oroar sig Pär Ström för alla de oskyldiga som faktiskt, i USA idag, hamnar på svarta listor och aldrig kan bli bortsorterade därifrån. Det går ju inte att bli rentvådd från en misstanke eller stämpling som är informell eller, i klartext, hemlig.
Han menar att det redan idag i USA är ett stort problem med dessa svarta listor som larmar vid till exempel flygresor. Man ska då komma ihåg att flygresor, särskilt inrikesflyg, är mycket vanligare i USA än hos oss.
– Det finns en stor risk att indikationer tilldelas stor betydelse, och då ger ett de facto straff, när man till exempel hindras att gå ombord på ett flygplan.
De svarta listorna riskerar att skapa en permanent underklass, menar han, av personer som inte är dömda för brott och inte vet vad de misstänks för, men som är begränsade i sin vardag.

Anonymitet mänsklig rättighet

– Det håller på att ske en utrotning av anonymiteten. Är det inte en mänsklig rättighet att kunna gå till stranden, handla mat eller köpa tidningen, utan att det registreras i en databas?
Anonymiteten en grundläggande faktor för ett fritt och demokratiskt samhälle, menar Ström. Men anonymitet har i stället börjat betraktas som någonting fult, när det i själva verket ligger till grund för vår dagliga trygghet och säkerhet.
Snart kan vi i Sverige ha smarta kort till kollektivtrafiken, som gör informationslagring möjlig. I och med försöket med trängselskatter i Stockholm registreras varje bils nummerplåt. Varför då? frågar Pär Ström. I andra länder finns möjlighet att åka in i en separat fil och betala där kontant, men i Stockholm infördes inte den möjligheten. I Storbritannien finns ett system med vägkameror som kallas ANPR, som jämför bilarna mot databaser och sparar informationen i 2-5 år.
– Alltså samtliga bilförflyttningar i Storbritannien.
En springande punkt är att all denna teknik tillåter övervakning och kartläggning helt automatiskt.
– Inte ens en sträng diktatur har råd att ha allas hem buggade manuellt.
Han menar att den identifierande, automatiska förebyggande övervakningen av oskyldiga kan lagras i 50 år och sökas på tre sekunder.
Redan idag finns i koder i vissa nya datorskrivare, som gör att varje papper som kommer ut, i efterhand kan spåras tillbaka till den specifika printern. Argumentet för detta är att spåra falska sedlar. Pär Ström frågar varför det i så fall har varit ett sådant hemlighetsmakeri kring dessa kodsystem i skrivare.
Efter stora väktarrån i Sverige, hörs röster som vill minska användandet av kontanter. Riksbanken menar att det vore möjligt att förse varje sedel med ett eget chip. En ny teknik är biometri. Det skulle kunna bli möjligt att lämna fingeravtryck vid inträdet till Gröna lund.
– Mardrömmen vore ett enda medborgarkort som man kunde göra allt med.
Att föra DNA-register är något som Pär Ström betraktar som problematiskt, om användningen går för långt.
– Varje gång någon tar en öl på en bar så är det ett DNA-prov.
Han menar att det är nödvändigt att hålla hårt på principerna från början, så att det inte sker en ändamålsklyvning.
– Att man, efter att ha lagrat vissa uppgifter, kommer på nya användningsområden – vill använda informationen till det och det och det…
Dagens övervakningskameror, som de används i Sverige, utgör inget större hot mot integriteten, menar han.
Men de skulle kunna användas på ett problematiskt sätt. Om ansiktsigenkänning används, och körs mot porträtt. Detta, och mycket mer, påskyndas av tillverkarna.
– Vi har en stor och väldigt hungrig säkerhetsbransch.

Nya risker för privatpersoner

Det pågår ett forskningsprojekt i USA, där kameror samkörs i gigantiska nätverk. Ett annat forskningsprojekt är gångstils-identifiering.
– Målet är att ingen ska kunna komma anonymt inom 150 meters avstånd från en amerikansk regeringsbyggnad. Det finns till och med forskning kring lukt­igenkänning.
Han menar också att det finns en påbörjan till övervakning och avlyssning av folks undermedvetna. System som möjliggör registrering av människors humör och avslöjar lögner, är under utarbetande. I USA påbörjades en bojkottkampanj mot klädjätten Benetton, som sade sig vara villig att införa chip i sina kläder för att möjliggöra spårning. De nya svarta lådorna i bilar, som används för att lagra information i syfte att utreda trafikolyckor, har bilens ägare ingen kontroll över.
– Däremot finns det tendenser till att försäkringsbolag har börjat gama åt sig den här informationen.
Hela utvecklingen mot ett övervakningssamhälle, har kommit mycket snabbt och varit väldigt lite ifrågasatt, menar Pär Ström. Det beror på att motiven alltid sägs vara goda. Justitieminister Thomas Bodström argumenterar utifrån att polisen behöver hjälpmedel för att bekämpa brott.
– De tekniska möjligheterna att övervaka har vi bara sett början på. Om tio år kan vi göra mycket mer. Någon gång måste samhället säga, att vi visserligen kan övervaka för att slippa brottslighet, man att det nu får vara nog med övervakning.
– I Sverige finns tendensen att anse att staten alltid är snäll. Det finns mycket fler och större proteströrelser i andra länder, i till exempel Storbritannien, Danmark och Finland – men det förslår ändå inte mot övervakningsmaffian.
– Justitieministern inför nya risker gentemot individer. All denna lagrade känsliga information kan komma i orätta händer.
Han tar ett exempel med en norsk äkta make med kontrollbehov, som kom över fruns biltullsregistrering och hann upp henne.
– Hon hade kunnat bli mördad på kuppen.
– Alla databaser läcker, så är det bara, och de läcker mycket också. Information har vingar.
Det är möjligt att manipulera och förfalska information, i syfte att rikta misstankar mot någon annan än sig själv. Det är lätt att en mobiltelefon kommer i orätta händer.
– Det sägs att frisörerna på fängelser är populära, för att genom dem kan man komma åt hårstrån från andra brottslingar. Det är förstås smart att rikta misstankarna mot en annan känd brottsling, när det blir allt vanligare med bevisplantering.
Pär Ström vill peka på ett rättsfall där en dator användes i bevisningen och där domstolen betraktade det som en försvårande omständighet i sig för den misstänkte, att informationen i datorn krypterats. Det blir individen som förutsätts vara öppen mot samhället, och i annat fall misstänks automatiskt.
– I en by i Storbritannien utredde polisen ett mord och gick ut med förfrågan till alla 4 000 manliga invånare att lämna DNA-prov. Det är extremt oroande att individer förutsätts bevisa sin oskuld.
Pär Ström vänder sig emot den förebyggande övervakningen.
– Det kan bli en tsunami av övervakning av oskyldiga, om vi inte ser upp. Därför vill jag dra gränsen vid folk som är misstänkta för grovt brott. Övervaka dem men inte oss andra.

Kultur 11 maj, 2025

Venedig var världens första ”House of Glow”

Nicole Kidman tog smalhetsidealet till nivå på Golden globegalan tidigare i år Foto: Jordan Strauss/AP.

Utställningen ”Corpi moderni” ser dagens kroppsmaximering genom den italienska renässansens mästerverk.

Den skimrande huden smiter tajt om skelettet under den vita klänningen. Hon ser övermänskligt transparent ut, nästan som att hon svävar. När Bianca Ingrosso låter sig fotograferas på Ellegalan förstår jag att Sveriges främsta nepobaby har tagit sig till nästa nivå av humanoid. Den enda reklamtavlan som behövs för öppningen av varuhuset House of Glow som ska äga rum några dagar senare.

Idealet för dagen, en kombination av helgonlik anorexi och excesser av hudvård och avancerade kirurgiska ingrepp, är oemotståndligt eftersom vi tycks programmerade att förväxla skönhet med godhet. På denna olymp tävlar inte bara de unga som Ariana Grande eller de koreanska stjärnorna i Blackpink, utan medelålders kvinnor som 62-åriga Demi Moore som syntes på en gala med repsmala armar och Nicole Kidman (56) syns nästan inte längre när hon står i profil.

Denna kroppshets har en tid och plats för sin födelse, åtminstone om man får tro curatorn av utställningen Corpi moderni: The making of the body in Renaissance Venice på Gallerie dell’Accademia i Venedig. Den lättfotade hamnstaden som gav blanka fan i påven i Rom och vände sig mot Konstantinopel i öster och upptäckte blinget från Nordafrika, var den perfekta platsen för självmedvetenhetens födelse.

En mer känd sida av profaneringen av människokroppen är Leonardo da Vincis vitruvianske man, tecknad i Venedig 1490. Bilden är bland de mest reproducerade konstverken i historien. Ändå är det en upplevelse att se det tunna, gulnade papperet med de ännu tunnare och självsäkra linjerna av en perfekt manskropp med musklerna på rätta stället.

Denna kroppshets har en tid och plats för sin födelse, åtminstone om man får tro curatorn av utställningen i Venedig

Leonardo var inte först med att under kristen tid avbilda nakenhet. Donatellos David-skulptur, en symbol för konkurrensstaden Florens, är ett halvt sekel äldre. Den stora skillnaden var att medan David med sin pojkaktiga kropp är en allegori över det godas seger, är den vitruvianske mannen varken ond eller god, ingen mytologisk eller biblisk gestalt. Bara en modell för objektiva vetenskapliga observationer.

Det som förvånar mig mest när jag står framför det ikoniska verket är att killen glor tillbaka mot mig som att han försöker säga något. Typ: ”Sluta stirra på min kuk, ge mig mina jeans.” Han är modern.

Ytterligare faktorer som sätter människokroppen i fokus är stadens närhet till Europas medicinska centrum, Padua, där de allra första obduktionerna utförs i slutet av 1400-talet i den specialdesignade anatomiska teatern. Det mänskliga avförtrollades i skådespel där kroppar dissekerades inför publik. Gud är inte död – han har bara inte en skalpell.

Men Venedig är också knutpunkten för en av de största uppfinningarna för spridande av härligheten: tryckpressen. Den uppfanns visserligen i Nürnberg, men skalades upp i republiken, och det rejält. Mot slutet av 1400-talet fanns redan flera hundra tryckerier och på några decennier utgavs två miljoner publikationer. Begreppet tryckfrihet var inte myntat, men avansen på böcker var så hög att allt, högt och lågt, spreds ut i världen på papper. Så även porr. I modi, ”positionerna”, publicerades 1524 med en serie bilder av olika samlagspositioner, och blev givetvis en succé.

Läs mer

Men kroppen kläs också på. Och i sektionen med rubriken Il corpo nudo: desiderare (”kroppen att förlusta sig över”) redogörs för de materiella omständigheterna för utvecklingen. Staden bjuder på gott om ögongodis för målarna att kasta sig över: pälsar, siden, sammet och välskräddade dräkter för män och kvinnor från andra kontinenter.

När oljemåleriet med sina ädelstensfärger når Venedig just vid den här tiden, är bordet dukat för konstnärerna att rivstarta skönhetens och voyeurens bildkultur, den som i rakt nedstigande led för oss till Ellegalan häromveckan. Den store venetianske målaren Tizian är kanske den som är närmast släkt med dagens elitistiska estetik. Han var den som först och mest framgångsrikt saluförde ungdom som fetisch. Rodnande fuktiga läppar, mjuk vit hud och blanka hårsvall utbjuds med samma logik som kryddor och exotiska hantverksföremål.

Den moderna kroppen representerar inte makten, varan eller X-faktorn, den är det. Det må vara en banal slutsats, men vackrare och smartare kan det inte sägas.

Kultur 11 maj, 2025

Supa, ligga, dö i 30-talets Berlin

Irmgard Keun (1905–1982) var både alkoholiserad och hemlös under perioder. Skrivandet var allt för henne. Foto: Lind & co.

Med en blick för barnperspektivet lyckades Irmgard Keun beskriva erfarenhet av att vara ung på flykt.

I en lägenhet i Berlin sitter en blind man i väntan på att placeras på ett hem för krigsinvalider. Det han vet om världen utanför får han reda på genom sin unga granne Doris. I Konstsilkesflickan från 1932 befinner vi oss i skarven mellan 1920- och 30-tal och Berlin har genomgått drastiska förändringar sedan krigets slut. Jäms med ständiga politiska gatustrider, inflation och fattigdom har staden växt till en glittrande metropol, ett Berlin som den blinde mannen själv aldrig kunnat ta del av. Här finns nu hundratals biografer och storslagna danspalats. Kabaréformatet har förvandlat staden till världens queera centrum, bara för lesbiska finns uppåt 90 barer att välja mellan. På Institutet för sexualvetenskap studerar sexologen Magnus Hirschfeldt människans sexuella liv och genomför den första könsbekröftande operationen. På Romanisches Café trängs författarna, kulturarbetarna och skådespelarna. Det är till den gemenskapen 18-åriga Doris söker sig och tar sig fram med ambitioner och självförtroende. Hon går in på caféet och sveper med blicken, berättar sedan för grannen vad hon sett:

”Den litterära eliten är något enormt flitig med kaffe och schack och prat och en massa andlighet och så, eftersom den inte vill låta sig själv märka att den är lat. Och där är en del flickor som är jättesäkra på sig själva […] de flesta av eliten är alldeles vilda på att få komma ut i tryck.”

På senare tid har många texter återkommit till den här tiden. Nyligen återutgav Modernista Hans Falladas Hur ska det gå för Pinnebergs från 1932 om ett strävsamt par och deras kamp för att behålla värdigheten i en tid av ekonomiskt kaos och Uwe Wittstock satte ljuset på de intellektuellas öden under republikens sista dagar i Februari 33, litteraturens vinter. I ambitionen att fånga det säregna i Berlins beryktade 1920- och tidiga 30-tal i sin samtid har nog ingen kommit närmare än Irmgard Keun. I Konstsilkesflickan från 1931 skriver hon Doris som kommer till Berlin från Köln med drömmen om att slå sig fram inom teatern. Hon är trött på att slita, hon ska bli en stjärna och hon skriver:

”Fast jag tänker inte skriva dagbok, alltså – sånt är ju barnsligt för en ung dam som är arton år fyllda och hur vuxen som helst i alla avseenden. Så jag tänker skriva som om jag beskrev en film, för det är så mitt liv är och kommer att bli mer och mer.”

Doris är urtypen för ”den nya kvinnan”– ung, frigjord och självmedveten, hon jobbar på kontor på dagarna och dansar på nätterna. Men Keun klär också av en Weimarrepublikens vanligaste mytbildningar och beskriver hur kvinnornas frihet begränsas även i den nya tiden: steget till fattigdom är en utebliven lön bort och det säkraste alternativet till hungern är prostitutionen.

Konstsilkesflickan är fortfarande 95 år senare den roman som bäst beskriver livet i Berlin för unga kvinnor under Weimarrepublikens sista år. De stora idéerna och det politiska kaoset anas men Keun släpper aldrig fokuset på huvudpersonen. Drömmarna, slitet, fattigdomen och glamouren lever sida vid sida i Doris värld – i pälsen hon stjäl från en berömd skådespelerska kan arbetarflickan i alla fall klä sig i en känsla av framgång. När pengarna inte räcker till klänningar av silke räcker de i alla fall till konstsilke, en känsla av lyx så god som någon. 

Keun placerar läsaren mitt i Doris virvlande ström av tankar, hennes fasa inför lönearbete och sexuella förbindelser som slutar lika snabbt som de påbörjas. Allt i en för sin tid unik stil som fick kritiker att kalla boken  naiv. Andra, som den briljanta författaren och publicisten Kurt Tucholsky, såg något nytt i Keuns sätt att beskriva sina karaktärers känsloliv och menade att hon skrev på ett ”kvinnligt Heinrich Mann-sätt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 10 maj, 2025

Solidarisk dikt som tappar och fångar

Äpplen har fem rum i sitt kärnhus, precis som antalet delar i Erik Lindman Matas nya bok. Foto: Carla Lomakka.

Erik Lindman Mata föreslår ett möjligheternas skrivande som snarare säger ja än nej och som refererar fritt, nästan utan restriktion.

Hur mycket kan en text kräva av sin läsare? I Erik Lindman Matas nya diktbok Mullvadens kärlek till buffeln stannar jag ofta upp vid den frågan. Första gången det sker är ungefär då dikten relativt okommenterat övergår till att vara ett slags experimentellt klipp- och klistra-, överstryknings-, språkmaterialistisk-, found-poesi av (får man veta i slutet av boken) den marxistiska teoretikern och aktivisten Rosa Luxemburgs fängelsebrev. Låter det svårt? Det var i alla fall just det jag försökte illustrera.

Men textens bortvändhet från läsaren gäller bara för vissa aspekter av boken. När det gäller det som är brännande akut är utsagan glasklar: I slutet av Mullvadens kärlek till buffeln står det att boken är tillägnad Karmel Alaa Walid Hamdan, ett av de tusentals barn som dödats i Gaza sedan den 7 oktober. På ett litterärt plan är dedikationen överflödig. Denna solidaritet står redan inskriven i dikten. För tillsammans med Lindman Matas språkliga driv utgör solidariteten med världens förtryckta bokens fundament.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 10 maj, 2025

Alla förlorar på pajkastning

Under den senaste veckan har flera profilerade vänsterpartister riktat kritik mot partiledningen. Foto: Anders Wiklund/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Mycket har sagts från många håll om de senaste dagarnas händelser inom Vänsterpartiet, där Lorena Delgado Varas uppmanades av partistyrelsen att lämna sina uppdrag.

Vissa anser att man blåser upp en fråga om en individ till orimliga proportioner. Andra anser att partiledningens agerande är symboliskt för ett mer långsiktigt mönster kring hur man förhåller sig till partiets medlemmar och mål.

Jag anser att händelserna de senaste dagarna bevisar att det finns en stor och högst problematisk motsättning inom partiet.

Enligt mig är de som tror att splittring är en lösning att betrakta som svikare, som inte har rätt inställning till Vänsterpartiet. Men jag anser också att partistyrelsen gör sig skyldiga till ett svek när de vägrar att förhålla sig konstruktivt till motsättningen och att ha en kamratlig dialog.

Motsättningen handlar i grunden om en bristfällig förståelse för vad makt är och för vad partiarbete är.

Där har både Vänsterpartiets ledning och den interna oppositionen fel.

Makt leder inte automatiskt till mer socialism och feminism, men makt leder inte heller automatiskt till korruption. Vad makt leder till beror på hur den används.

Vi är arbetarklassens parti. Socialismens och feminismens parti. De flesta i Vänsterpartiet är med på detta, både partiledningen och oppositionen. Ändå fastnar diskussionen ofta här, och de ena misstror de andra. I stället för en givande diskussion gör man ogrundade beskyllningar. Diskussioner blir ofta till en tävling i att skjuta över målet.

Mer ödmjukhet, mer diskussion och mer arbete är vägen framåt.

Detta är destruktivt för vårt parti. En korrekt hantering av reella politiska motsättningar inom ett arbetarparti kräver en levande och kamratlig diskussion om de viktiga frågorna. Alla förlorar på pajkastning.

Partiets grundläggande problem är vår nuvarande syn på hur förändring går till. Från partiledningens sida har man en övertro på den parlamentariska vägen och från oppositionens sida har man en övertro på den utomparlamentariska vägen, men vi behöver båda. I dag saknas en helhet. En samstämmighet mellan kortsiktiga och långsiktiga mål.

Vi har kring 30 000 medlemmar, men enbart en liten andel av dessa är organiserade på riktigt. Vänsterpartiets styrka ligger i hur mycket arbete som nedläggs på partiet. En betydligt större andel av våra medlemmar hade kunnat sättas i arbete för partiet om vi hade sett till att skapa förutsättningar för det. Men då måste partiet vara mer än en valkampanjorganisation. Då måste vi finnas i bostadsområdena och på arbetsplatserna i mycket högre grad än i dag.

Vänstern har varit på ideologisk och organisatorisk tillbakagång under lång tid på grund av en pågående identitetskris. Det är dags att börja anamma vår identitet igen. Vi är arbetarklassens parti som kämpar för vår frigörelse från klassamhället och könsmaktsordningen.

Detta innebär att vi går emot den borgerliga hegemonin. För att inte gå under behöver vi ha en strategisk inställning. Vi kan inte, som partiledningen, enbart följa efter svängningar i opinionen och media. Då kommer vi förflytta vår position för långt till slut. Ibland måste vi följa med i svängningarna, men vi måste också kunna stå starka tillsammans när vinden blåser hårt. Det är så man leder. Man kan både lyssna och vara modig.

Samtidigt misslyckas även oppositionen att hitta rätt. Man drar slutsatsen att varje reträtt är ett brott mot den rena läran. Med den inställningen kan man inte heller leda. Om vi verkligen ska vinna måste vi börja prata med varandra och vår klass. Mer ödmjukhet, mer diskussion och mer arbete är vägen framåt.

Läs mer

Vill partiledningen bevisa sina linjer måste de sluta beskriva dem som den enda vägens politik. Vänsterpolitik kan genomföras på andra sätt än i regeringar med centerpartister.

Vill oppositionen bevisa sin linje får man sluta demonisera, börja kompromissa och föra fram ett trovärdigt alternativ som på ett bättre sätt inkluderar både parlamentarismen och utomparlamentarismen än vad partiledningens linje gör.

Kultur 10 maj, 2025

Vi svenskar är mer sekteristiska än vi tror

En spricka uppstår mellan det tornedalska paret när Korpelarörelsen slår ner i byn. Foto: Mimmo Hildén/Iris film.

I den första filmen på minoritetsspråket meänkieli skildras den vidlyftiga Korpelarörelsen, väckelsen som ville göra upp med den laestadianska puritanismen. Såklart spårade det ut.

När krigsflygplanens dån ljuder över Tornedalen, där Jon Blåheds Rörelser utspelar sig, känns platsen fortfarande långt bort från de maktpolitiska händelser som ledde fram till andra världskriget. Ändå vet vi hur decenniet slutade. Inte som byinvånarna trodde, att en gudasänd silverark kommit för att hämta dem på domens dag. Men var det så orimligt att tro att krafter bortom ens egen makt kan susa in över jordelivet?

I Rörelser skildras den ökända Korpelarörelsen, en domedagsprofetisk sexsekt som var verksam under 1930-talet och fortfarande omgärdades av skamfylld tystnad under Jon Blåheds uppväxt 60 år senare. Filmen gestaltar också samma återkommande sekteristiska kännetecken – tungomålstalande och handviftande extatiska predikningar – som fyller en utomstående med stark sekundärskam. Men här placeras det in i en historisk och språklig kontext som ger de gudomliga ingivelserna en mer jordisk förankring. Detta är den första svenska långa spelfilmen som gjorts på meänkieli, som klassas som ett minoritetsspråk i Sverige.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 09 maj, 2025

En femårig pojke vårdas för undernäring på ett sjukhus i Khan Younis den 1 maj. Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT.

Allt fler västerländska politiker och medier kräver att kriget upphör, och vissa öppnar till och med för att erkänna den palestinska staten. Men de med mest makt håller fortfarande tyst medan Israels regering börjar bygga ”Gazarivieran”.

”Gazaremsan kommer att helt förstöras”. ”Israeler bör inte skämmas för att använda ordet ockupation.” ”Gazas invånare kommer att börja utvandra i stora antal till andra länder.”

Det är ett axplock av citat från en presskonferens som Israels högerextrema finansminister Bezalel Smotrich gav förra tisdagen. Talet hölls strax efter att regeringen hade meddelat att den kommer intensifiera sin offensiv i Gaza och etablera en permanent närvaro i området. I klartext betyder det att de har köpt Donald Trumps förslag på att själva återuppbygga remsan till ett ockuperat turistparadis. Den slutgiltiga lösningen är en AI-genererad bild på en strandriviera i guldskimmer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 09 maj, 2025

Israelbojkott föreslås inom IF Metall – men ledningen säger nej

Demonstration mot Aimpoint i Malmö – ett av de svenska företag som bedriver handel med Israel. Ett stenkast bort ligger bolaget Nordisk, där verkstadsklubben motionerat om Israelbojkott. Foto: Johan Nilsson / TT

I dagarna beslutade norska LO om ekonomisk bojkott av Israel. En verkstadsklubb i Malmö vill att IF Metall gör detsamma, men fackstyrelsen säger nej – trots att dess internationella samarbetsorgan gett grönt ljus.

”Om inte ockupationen upphör innan september 2025, som FN:s generalförsamling krävt, kommer LO arbeta för att Norge tar initiativ till en internationell ekonomisk bojkott.”

Det beslutet kom i dag från Norska LO, efter förslag om att fackförbundet ska verka för en fullskalig Israelbojkott

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 09 maj, 2025

Vetenskapen är högerns nästa måltavla

Livsmedelsverkets rekommendationer om maximalt 350 gram rött kött i veckan har fått högern att se rött. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lobbyisten Johan Ingerös attacker mot Klimatpolitiska och Finanspolitiska råden handlar knappast om att stärka folket mot experterstyret. Utan om att politiker ska kunna stoppa huvudet i sanden.

Det händer att motstånd presenterar sig i form av pyttesmå, odramatiska händelser, ja nästan vad man kunde kalla för icke-händelser.

En sådan inträffade i förra veckan, när Livsmedelsverket rådde svenskar att äta maximalt 350 gram rött kött i veckan. I sak inga konstigheter; grunden för råden är hälsoeffekterna och kopplingen mellan köttätande och (bland annat) tarmcancer är väletablerad.

Rekommendationen kom redan i höstas, men Livsmedelsverket fick då omedelbart bakläxa av en purken landsbygdsminister, kristdemokraten Peter Kullgren. Han menade att Livsmedelsverket behövde göra om kalkylen med hänsyn tagen till svensk livsmedelsberedskap.

Det gjorde Livsmedelsverket, och återkom häromveckan med exakt samma kostråd. Ministern är uppfriskande ärlig om sin besvikelse: ”Jag noterar att uppdragen inte har fått den effekt som jag hade hoppats på.”

Varje person som doppat en tå i sociala medier förstår att besvikelsen inte främst handlar om beredskap eller köttbönders väl och ve; köttätandet har intagit en central roll i kulturkriget och högerradikaler fyller flödet med närbilder på jättebiffar flankerade av bacon och anekdotiska berättelser om otroliga hälsolyft.

Med tydlig inspiration från USA bereder Ingerö marken för en svensk trumpism.

Samtidigt pågår striden om vetenskapens roll i politiken för fullt. Från USA kommer dagligen nyheter om motorsågsmassakrer mot snart sagt alla myndigheter och aktörer som arbetar med datainsamling och vetenskaplig metod för att hantera möjliga hot mot människan och samhället. Det handlar om både retoriska och ekonomiska attacker, ofta präglade av en illa dold skadeglädje.

En gång i tiden skrattade alla, även svensk höger, när Trump i ett animerat ögonblick spekulerade kring möjligheten att bota covid genom att dricka klorin.

I dag plockar den svenska högern snarare fram anteckningsboken.

Nu formerar den sig för ett angrepp mot de irriterande siffernördarna. Landsbygdsministerns bakläxa är ett exempel. Att klimatminister Pourmokhtari skolkade från Klimatpolitiska rådets senaste presentation, utan att ens bry sig om att hitta på ett svepskäl, är ett annat exempel. Kanske blev hon inspirerad av Sverigedemokraternas klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen, trendsättaren som redan för ett år sedan beskrev Klimatpolitiska rådets rapport som ”mycket gnäll” och öppnade för att, som det heter, ”se över rådets uppdrag”.

Som härförare för den svenska vetenskapsfientligheten rider nu Johan Ingerö in på scenen. Den tidigare folkpartisten, kristdemokraten (som brådstörtat tvingades lämna partisekreterarposten) och numera lobbyisten argumenterar i en ledartext i Göteborgs-Posten (3/5) skickligt för att vetenskapen bör placeras i baksätet. Den som kräver att politiken böjer sig efter vetenskapen, förklarar han, har missat själva poängen med demokratin. Det är de folkvalda som fattar besluten, inte experterna.

Det har han helt rätt i. I demokratin ingår att de folkvalda kan ta experternas rapport, spola ned den i toaletten och göra raka motsatsen. Det är lika självklart som att svenskarna lugnt kan äta tio kilo plankstek i veckan oavsett kostråden.

Läs mer

Kruxet är bara att Ingerö pläderar för en nedläggning av såväl Klimatpolitiska som Finanspolitiska rådet, och mullrar hotfullt mot myndigheter i allmänhet. Texten argumenterar inte främst för de folkvaldas rätt att gå emot experter, utan för något radikalt annat, nämligen de folkvaldas rätt att slippa veta. Det – att makten hävdar sin rätt till okunskap – är en milstolpe i svensk politik. Med tydlig inspiration från USA bereder Ingerö marken för en svensk trumpism, något som skulle kunna marknadsföras som ”Doge – men med förnuft”.

Den svenska trumpismens banérförare säger sig vara rädda för aktivistiska och olydiga tjänstemän. Det är struntprat. De vet mycket väl att det är de tjänstemän som samvetsgrant, petnoga och befriande tondövt fortsätter att komma fram till att mer än 350 gram rött kött riskerar att skada hälsan, oavsett vilka signaler som kommer från Rosenbad – eller för den delen Mar-a-Lago.

Utrikes 09 maj, 2025

Tillbaka till bikupan

På eftermiddagen samlas Kipsélis invånare utanför kaféerna i den svala vårluften. Foto: Elton Wååg.

En gång i tiden kunde man höra Frank Sinatra spela piano på kaféerna i Atens stadsdel Kipséli. Sedan föll området i glömska och förslummades – för att sedan segla upp som ett kreativt område. Nu fruktar invånarna att tunnelbanan kommer föra med sig mer kapital – och högre hyror.

– Vad gör ni här? utbrister den gamle mannen och ser på oss skeptiskt.

– Aten är en så smutsig stad! Vad finns det att se här i Kipséli?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 08 maj, 2025

Ökänd antisemit döms för hatbrott: ”Behövs en ny Hitler”

Ahmed Rami föreläser för Radio Cui Bono. Skärmavbild.

Ahmed Rami har spridit antisemitisk propaganda sedan 1980-talet. Nu döms han ännu en gång för hets mot folkgrupp.

Ahmed Rami, 78, döms för hets mot folkgrupp, efter uttalanden om att ”Tyskland behöver en ny Hitler” och jämförelser av judar med bakterier.

Enligt tingsrätten var uttalandena avhumaniserande, och hade som syfte att skapa förakt och hat mot judar som grupp. Påföljden blir villkorlig dom och dagsböter om sammanlagt 6 000 kronor, och åläggs dessutom att betala 10 000 kronor i advokatkostnader.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr