TEGUCIGALPA. På 1 maj tog revolutionen kontroll över världens största gas och oljereserver.
– Välkommen till det nya PDVSA, här inleds den verkliga oljenationaliseringen, sa Venezuelas energiminister Rafael Ramirez klockan 24.00, natten mellan 30 april och 1 maj framför tusentals arbetare och operatörer som bytte ut sina gamla blå hjälmar mot röda, en symbolisk politisk akt som illustrerar vem som styr i dagens Venezuela.
En spik slogs i kistorna för flera transnationella bolag som under decennier hade grävt det svarta guldet direkt från gas- och oljekällorna. En (1) procent i skatt betalade de för den venezuelanska nationens främsta naturresurs. Chavez har höjt skatteuttaget till 16 respektive 19 procent men tog den 1 maj definitiv kontroll över regionen kring Orinocofloden.
Över oljecisternerna hängdes Venezuelas flagga. President Hugo Chavez talade inför tiotusentals arbetare i staden José där den tunga oljan som tas upp ur oljefälten raffineras. PDVSA kontrollerar nu 60 procent av aktierna i fyra samägda företag med franska Total, norska Statoil eller Sincor som det heter i Venezuela, Condeeleza Rices gamla företag Chevron Texaco, Exxon Mobil och tyska Veba Oel.
State Departements presstalesman var bitsk i sin kommentar:
– Det venezuelanska folket är dessvärre offer för allt det här, sa Sean McCormack som också surmulet kommenterade Venezuelas beslut att lämna IMF och Världsbanken.
I söndags meddelade Bolivias president Evo Morales att regeringen tar kontroll över all export och kommersialisering av råolja och gas vilket ger fattiga Bolivia 200.000 dollar mer i statskassan per dag.
