Den pågående klimatkatastrofen upptar allt mer av världens samlade kreativitet. Till och med den kinkiga frågan om vi håller kapitalet eller människan för viktigast i världen tappar till slut all relevans. Stora omställningar av våra konsumtionsmönster väntar runt hörnet och detta kräver en demokratisk diskussion om inriktningen av världens hela näringsliv i detta ords egentliga mening. Den här debatten måste starta omgående om våra barnbarn ska slippa få helt omöjliga uppdrag av oss, till exempel att utrymma alla världens kuststäder.
Ett exempel: Om vi halverar bilismen, vilket blir ofrånkomligt, kommer en mycket stor del av världens industri- och tjänsteproduktion att läggas ner. Människorna måste då få nya möjligheter att försörja sig. Vilka då? Under omställningstiden måste de få arbetslöshetsunderstöd. Hur finansieras detta?
Vi har inte längre tid att prata med virrpannorna i högern och extremhögern om alla skevheter i deras människouppfattning, deras stora kunskapsbrister och allt oanvändbart i deras politiska program. Även deras väljare inser ganska snart att det under lång tid framöver inte kommer att finnas plats för någon allmän konservatism i samhällsdebatten, eftersom vi alla måste agera, omgående, radikalt och framför allt tillsammans, för att alls överleva.

Benägenheten att förneka klimatforskningens resultat ökar på en skala från vänster till höger. Förklaringen är enkel – omställningen kräver ekonomisk demokrati i en omfattning som vi hittills aldrig har sett i människans långa historia. Det skrämmer borgerligheten att den ska behöva möta så mycket social och teknologisk kreativitet på en gång. I kramp plockar brunhögern fram marschkängorna och järnrören. Och den mer moderata borgerligheten vet inte riktigt på vilken fot den ska stå. Men det blir inte länge till. Verkligheten hinner ifatt.