Videon som började cirkulera natten mot söndag var surrealistisk: en mörk väg strax utanför Moskva, vrakdelar på asfalten, en brinnande SUV, och i lågornas rödgula sken – den ökända fascistiska filosofen Alexandr Dugin, skräckslagen och desorienterad. Bilen som precis hade sprängts var hans, och den omkomna 29-åriga kvinnan bakom ratten, hans dotter Darja. Båda två hade varit på en tillställning utanför Moskva och enligt vittnesmål skulle Dugin ha åkt därifrån i den drabbade bilen, men ändrade planer i sista sekund.
I internationella medier kallas Dugin ofta för ”Putins chefsideolog”. Denna beskrivning har han själv aktivt främjat, men den bör tas med en nypa salt. I själva verket har hans inflytande varit skiftande. Under tidigt 90-tal var han med och grundade det marginella Nationalbolsjevistiska partiet. Några år senare fick han visst gehör i militära kretsar med sina ny-eurasiska teorier om geopolitik, för att i början av 00-talet återigen bli relativt betydelselös. 2008 gjorde han comeback som docent vid Moskvas statliga universitet, som dock sparkade honom 2014, efter att han i samband med oroligheterna i Ukraina det året ha sagt att man bör ”döda, döda, döda” ukrainare. Att Dugins fascistiska retorik verkar eka i Putins beror troligtvis på att både inspireras av samma källor, snarare än att filosofen skulle viska presidenten i örat. Det finns inga belägg på att männen någonsin skulle ha träffats.
Men Dugin är trots det en viktig länk mellan Ryssland och den internationella högerextrema rörelsen. Han behärskar franska, engelska och tyska, och har översatt en rad högerextrema klassiker till ryska. Samtidigt har hans verk fått spridning bland fascister utomlands. Även dottern Darja hade på senare år gjort sig ett namn. Vid sidan av sin roll som sin fars talesperson och högra hand medverkade hon som debattör och korrespondent i ryska propagandakanaler.
Vem ligger då bakom attentatet? Det finns flera konkurrerande teorier. Ryska myndigheter meddelade redan på måndag att fallet var löst. Enligt deras rekordsnabba utredning är gärningsmannen en ukrainska som på uppdrag av den ukrainska säkerhetstjänsten rest in i Ryssland i juli och sedan några timmar efter mordet tagit sig till Estland. Under denna tid skulle hon haft sin tolvåriga dotter i släptåg. Den utpekade kvinnan hängdes redan i april ut på en pro-rysk sajt som fiende, med uppgifter om att hon skulle tillhöra Azov-regementet. Om dessa uppgifter, trots dementin från Ukrainas ledning och Azov, skulle stämma så sätter de Rysslands förmåga att skydda sina gränser från namngivna fientliga infiltratörer ifråga.
En motsatt teori, som sprids av den i Kiev bosatta ryska vänsterpolitikern Ilja Ponomarjov, är att dådet skulle ha utförts av den hittills okända inhemska partisanrörelsen Nationella republikanska armén. Han säger sig stå i kontakt med gruppen, och har läst upp ett manifest där de kallar till väpnat motstånd mot Putinregimen och dess lakejer. Ponomarjov är dock känd för sin tidvis fantasirika förmåga att marknadsföra sig själv. Att han är den ende som varit i kontakt med motståndsrörelsen är ett torftigt bevis för dess existens. Att dådet skedde på tvåårsdagen för Aleksej Navalnyjs förgiftning kan å andra sidan tolkas som medvetet symboliskt, och som ett tecken på att oppositionspolitiska motiv låg bakom det.
Utöver dessa två förklaringar går det inte heller att utesluta att familjen Dugin i samband med konflikter inuti den ryska högerextrema sfären har blivit till måltavla för element inom säkerhetsapparaten, som av någon anledning ville göra sig av med dem, eller för kriminella strukturer, som det ryktas att Dugins son Artur skulle hamnat i konflikt med.
Oavsett vem som är skyldig har regimen valt att göra Darja Dugina till en martyr. Putin delgav sitt medlidande i ett emfatiskt pressmeddelande på måndagen och dekorerade henne postumt med en tapperhetsmedalj. Vart den begynnande mytbildningen kring Dugina kommer att leda får tiden utvisa. Men bilden på våldsprofeten som förfasas över förödelsen som hans egen gärning åsamkat hans familj lär bli ihågkommen som en metaforisk spegling av vart Putins imperialistiska äventyr lett Ryssland.
