Nyligen hölls i Stockholm och Uppsala den tionde årgången av filmfestivalen Kino Rurik som visar modern rysk film och sovjetiska klassiker. Var ni inte där? Det var synd för det är sällan man får chans att se rysk film i Sverige.

Ryssland har alltid varit ett ledande land inom filmkonsten, från den sovjetiska filmpionjären Sergej Eisenstein, till moderna regissörer som Aleksej Balabanov. Många av de intressantaste filmerna gjordes under perestrojkan.
Både S:t Petersburg, med Lenfilm, och Moskva, med Mosfilm och Gorkijfilm, är stora filmstäder. Varje år produceras massor med påkostade filmer där i vårt nära grannland. Allt är självklart inte bra, men det är utan tvekan konkurrenskraftigt med Hollywood-produktioner, både till storleken på budgeten och explosionerna.

Svensk publik skulle få minst lika mycket nöje av att tugga popcorn till två timmars rysk action-, krigs- eller skräckfilm, som till de amerikanska filmer vi hela tiden matas med. Om inte annat skulle det vara kul med lite variation. Dessutom finns det självklart seriösa ryska filmer som skulle kunna hitta en trogen publik också i Sverige. Men nej, hit kommer de inte. SF-monopolet kör med säkra kort och visar oss samma amerikanska filmer om och om igen.
Enda sättet att komma över rysk film är att åka dit och fylla resväskan med DVDs. Men det går snart inte heller när den nya Acta-avtalet mellan USA och EU går igenom, vilket kan innebära att regionsfria DVD-spelare blir förbjudna.

De protektionistiska lagstiftarna vill att vi ska hålla oss till att konsumera vår egen regionala kultur och bara göda våra egna filmkapitalister. Filmbolagen i USA och EU vill nämligen inte riskera att vi eventuellt skulle få för oss att lägga våra pengar på film producerad i andra länder.
Tack vare progressiv och miljövänlig teknik går det ju visserligen att snabbt och enkelt ladda ner film från hela världen genom internet. Men det är som bekant inte heller okej att göra numera.