Flumhögern vill desperat förvandla Los Angeles bränder till ett kulturkrig – men klimatförändringarna är en fysisk realitet.
Kalifornien har alltid varit extremt.
Då menar jag inte främst kulturellt utan även geografiskt. När jag hyrde bil och körde runt där en sommar slogs jag av hur varierad naturen är, från majestätiska redwoodskogar och alpina tundror till paradisstränder och dödsöknar. Det är en hel kontinent i miniatyr.
Det leder till ett lika varierat väder.
Medan somrarna oftast är knastertorra, håller molnen blåsan ända till vintern för att släppa lös bibliska regnstormar, ett fenomen som kallas weather whiplash. Väderpiskan har nu utdelat sitt hittills hetaste rapp, med bränder i Los Angeles som i skrivande stund tagit 24 människoliv, totalförstört minst 12 000 byggnader, och tvingat 150 000 människor till evakuering. Den största branden, i överklassområdet Pacific Palisades, har ödelagt en kvadratmil.
Det betyder familjer som förlorat alla minnen, som riskerar hemlöshet, eller fattigdom om deras försäkringsbolag går i konkurs.
Bränderna har även lyckats sätta fyr på kulturkriget, med anklagelser och rykten som är precis lika svåra att släcka. Från höger hittar man en förutsägbar slagpåse.
”Allt brinner upp. Orsak?”, frågar sverigedemokratiska EU-parlamentarikern Dick Erixon retoriskt i tidigare partitidningen Samtiden. ”Woke och klimataktivism.”
Nästa gång det brinner i svenska skogar – bli inte förvånad om högern skyller allt på Södertörns genusvetare.
I centrum finns ett videoklipp från 2019, med ett sådant målsökande vansinne att det verkar AI-genererat. Rutinerade brandsoldaten Kristine Larson, en afroamerikansk mångfaldschef på Los Angeles brandkår med en månadslön på nästan 300 000 kronor, besvarar påståendet att hon inte skulle ”orka bära min make ur en eld” med: ”Han befinner sig på fel plats om jag måste bära ut honom ur en eld.”
Att en chef på brandkåren verkar tycka att män som brinner ihjäl får skylla sig själva är, som så mycket med delstaten, extremt. Men det är inte därför det brinner.
Det beror på något som är helt frånvarande i Dick Erixons text. Nämligen klimatförändringarna, vars effekter kommer att drabba oss alla, från vänster till höger, man som kvinna, rik som fattig.
I stället är Erixon noga med att påpeka att stadens brandkårschef Kristin Crowley också är ”kvinnlig”, med en antydan om tillhörande inkompetens, då hon länge känt till att en vattenreservoar i Palisades var nedstängd.
Vad han utelämnar är att hon i ett öppet brev förklarar att borgmästarens nedskärningar i brandkåren på motsvarande 260 miljoner kronor har haft kännbart negativa effekter. Så om det finns en viktig lärdom att dra, så är det att besparingar på infrastruktur i slutändan ofta blir dyrare. Något vi ser ständiga exempel på i Sverige.
Naturen påverkas dessutom inte av ”woke”, utan av fossilutsläpp. På grund av människans misslyckande i att ställa om snabbt kommer vädret att bli allt mer extremt, och enligt Internationella arbetarorganisationen (ILO) kommer hetta att vara det största hotet mot arbetare framöver. Den förhatliga ”klimataktivismen” har alltså rätt.
Förutom att minska utsläppen, är vårt bästa försvar att investera i att hantera det förändrade klimatet. Men då måste man först erkänna detta faktum. Enligt Dick Erixon har dock FN:s klimatpanel med världsledande forskare fel, då han ”inte sett någon kunna förklara hur istiden försvann”.
I samma intervju med Expressen säger han också: ”Man pratar om att arter utrotas, men skulle vi vilja att dinosaurierna var kvar?” Se där, samma obryddhet inför oönskat liv som han anklagar brandchefen för.
Bränder är dock fysiska fenomen. De beror på torr vegetation, plötsliga vindstormar, och stigande temperaturer. Det brinnande träet och plasterna avger i sin tur dödliga gaser och gifter, och de kan endast släckas av levande människor som kostar pengar. Hela processen är naturlig, och därmed också omöjlig att släcka med kulturkrigsflum.
I Sverige har regeringen redan försökt skylla utbildningskrisen på ”wokeviruset”, samt skurit ned på klimatåtgärderna. Så nästa gång det brinner i svenska skogar – bli inte förvånad om de skyller allt på Södertörns genusvetare.
