Okategoriserade 18 juli, 2007

De kvinnliga imamerna finns – i Kina

Islams utveckling de senaste decennierna i Kina är märklig. Här fanns de minst ortodoxa muslimerna i världen. Och här har de kvinnliga imamerna en stark historia.

Islam kom till Kina med handelsmännen som kom från Mellanöstern på Sidenvägen, men även över havet. Långa tider har Kinas muslimer levt isolerade från andra muslimer, först av geografiska skäl och sedan av politiska. Kinesisk islam skiljer sig från islam i andra delar av världen. I delar av Kina finns till exempel kvinnliga imamer.
I Mittens rike lever människor med kommunistiskt styre, rå kapitalism och
konfucianska traditioner. Kina är en blandning av språk, religioner, sedvänjor och levnadsvillkor. År 1978 fick landets etniska och religiösa minoriteter officiellt erkännande och rätten till att använda sitt språk i tal och skrift. Sedan dess har antalet buddister, taoister, muslimer och kristna ökat markant. Den muslimska kulturen har fått ett uppsving och många föreningar bildats för att öka samarbetet mellan de tio etniska grupper som är muslimska.
Redan på 600-talet, på profeten Mohammeds tid, kom de första handelsmännen från Mellanöstern via Sidenvägen in i det som är norra Kina i dag, men också till havs till de södra delarna av landet. Sammanlagt finns det mellan 20 miljoner och 100 miljoner muslimer i Kina, beroende på vilken statistik man läser.
Enligt officiella siffror finns 20 miljoner muslimer, 35 000 moskéer och 45.000 imamer. Muslimer har rätt till en särskild begravningsplats, rätt att vara lediga vid muslimska högtider, rätt till att bli vigda av en imam och i områden där muslimerna är i majoritet är det förbjudet att föda upp grisar.
De officiellt erkända minoriteterna får även viss positiv särbehandling i form av extrapoäng vid ansökan till högre utbildning och många minoriteter är undantagna från ettbarnspolitiken.
Hui-kineserna är den största muslimska minoriteten – de har fått sin minoritetsstatus på grund av religion och inte etnicitet. De talar mandarin och är inte en enhetlig etnisk grupp. Det finns nio miljoner hui-kineser. De finns i hela Kina men framför allt i de nordvästra delarna av landet. Enligt dagstidningen China Daily är hui-kineser i allmänhet väl integrerade i det kinesiska samhället och många är gifta med han-kineser.
Enligt historiker har hui-män som gifte sig med han-kinesiskor tagit kvinnans efternamn, medan andra bytte Mohammad till Mo, Mustafa till Mu, Masoud till Mui, Hasan till Ha, Hussein till Hu och Said till Sai.

En varm och solig dag vandrar vi runt i hui-kvarteren, i Inre Mongoliets huvudstad Hohhot. I Hohhot sjuder det av folkliv, så även i hui-kvarteren, som ligger centralt i staden. Här finns restauranger, bostäder, biografer, skomakare, livsmedelsaffärer, klädaffärer och lekparker. Några tehus, med pingisbord och fåtöljer utanför. En del yngre kvinnor bär sjalett, gärna i ljust rosa, men långt ifrån alla. Några män har en sorts djellaba men de flesta har byxor och tröja eller skjorta. Några äldre kvinnor och män har en vit huvudbonad.
Zhao Wang driver en liten restaurang tillsammans med sin väninna Jin He. Jag frågar om de är ägarna till restaurangen. De berättar att Zhaos moster och hennes man drev restaurangen tidigare, men att de har blivit för gamla för att sköta den. Därför har Zhao och Jin nu tagit över ansvaret. Zhao säger att det kinesiska kommunistpartiet frigjorde kvinnorna från köket och gav dem samma rättigheter i samhället som männen.
– Så nu tar vi betalt för den mat vi lagar, tillägger hon och skrattar.
Vi fortsätter att tala om kvinnornas situation i Kina. Jag frågar om de anser att män och kvinnor kan göra samma saker. I tolkens översättning blir det istället en fråga om mäns och kvinnors värde. Skrattande svarar Zhao och Jin att de anser att män och kvinnor är lika mycket värda. De är medvetna om att det finns en annan kvinnosyn i samhället, en syn som resulterar i att föräldrar oftare skickar pojkar till skolan än flickor och där en kvinna begår självmord var fjärde minut i Kina – Kina är det enda land i världen där fler kvinnor än män tar sina liv – och att flickfoster aborteras.
– Det är orättvist och borde vara otillåtet, säger Zhao. Jin nickar bestämt.
Vi går till det muslimska församlingsområdet för att titta på moskén. Om man inte lägger märke till alla arabiska mönster och klistermärken med böner på arabiska, eller tänker på den grönvita färgen som symboliserar islam, kan man tro att man är på väg till ett buddhistiskt tempel. Alla byggnader, inklusive minareten, är byggda i traditionell buddhistisk stil med svängda tak.

På kantinen sitter hela personalstyrkan samlad till måltid, efter att ha serverat lunch åt gästerna. De vinkar in oss skrattande och frågar vad vi letar efter och var vi kommer ifrån.
Medan några ställer fram stolar och tallrikar berättar andra att det kommer få besökare från andra delar av världen till Inre Mongoliet, och ännu färre till de muslimska kvarteren i Hohhot. Våra värdar är lika nyfikna på oss som vi på dem.
En av männen ledsagar mig först till den manliga delen av moskén, där jag som ”icke invigd” får kika in för att öka min kunskap. Därefter tar en av kvinnorna min hand och vi går till den kvinnliga delen på församlingsområdet. Här finns rum för bön, samtal och studier. Det finns även rum där barnen kan leka och en barnskötare – en kvinna som är anställd av församlingen för att passa barnen medan föräldrarna ber och studerar.
På moskéområdet finns även verksamhet för lite äldre barn. Utanför lokalen diskuterar några pojkar, och några män går hastigt förbi. Det är strax efter lunch och de vuxna som är kvar på församlingsområdet intar sitt té i en lugn vrå.
Song Xiulan, min ledsagerska, berättar att några av församlingens medlemmar har besökt andra hui-församlingar i landet. De har upptäckt att det i dag finns både för- och nackdelar med att vara muslim i Kina. Hon menar att det i dag finns ett starkt intresse bland de unga att lära sig arabiska och studera koranen och att en del hui-församlingar får ekonomisk hjälp från länder med muslimsk majoritet, men att det på vissa håll har lett till att muslimer utsätts för förföljelser från officiellt håll.
– Tidigare såg man hui som en grupp människor som inte äter griskött. Nu anser man att vi är mycket speciella, säger Song Xiulan.
Min tolk är inte där, men det underlättar snarast kommunikationen. Song Xiulan låter den enda medlemmen i församlingen som kan engelska översätta.

Kinas muslimer var isolerade från muslimer i andra delar av världen i hundratals år, först av geografiska skäl och sedan av politiska. Religioner var förbjudna från revolutionen fram till år 1978, och under kulturrevolutionen 1966-1976 var religiösa personer och grupper utsatta för förföljelse. Huis islam har bevarat en del ursprungliga drag som fallit bort i islam på de flesta andra håll, samtidigt som hui på många sätt nästan är assimilerade han-kineser.
I dag är de inte längre isolerade, och situationen har förändrats. Fram till nyligen ansågs de kinesiska muslimerna vara de minst ortodoxa i världen. Många rökte och drack alkohol, få av männen hade skägg och en försvinnande liten del av kvinnor bar sjalett.
Kontakten med andra muslimer i världen har förändrat detta. Fler kinesiska muslimer reser till Mekka på hajj, något som var förbjudet till 1985. Liksom Song Xiulan berättade studerar allt fler arabiska. Allt fler hui-kvinnor bär sjalett och allt fler män bär någon typ av huvudbonad. Och i takt med att muslimerna blir en del av det muslimska samhället i världen, blir Kinas ledare alltmer på sin vakt.
I två av Kinas autonoma regioner är en stor del av befolkningen muslimer. Den ena är den oljerika och autonoma regionen Xinjian eller Östturkestan. Där lever uigurerna, som härstammar från Turkiet och som aldrig har släppt kontakten med muslimerna västerut.
Uigurerna har en separatiströrelse, och mot den för Kinas regering sitt eget ”krig mot terrorismen”, genom att förfölja, förtrycka och godtyckligt fängsla människor.
För att kontrollera islams utveckling grundade regeringen i april 2001 Kinas muslimska förbund. Enligt China Daily ska förbundet medverka till att sprida koranens budskap i Kina och arbeta mot religiös fundamentalism. Förbundet leds av 16 religiösa ledare, imamer, som ska se till att koranen tolkas korrekt. De ska även övervaka innehållet i bönerna, avgöra vilka som får bli imamer, med mera.
Strax söder om Inre Mongoliet, i den autonoma hui-regionen Ningxian, som också gränsar till Gobiöknen, finns 1,8 miljoner hui (35 procent av regionens befolkning). Ningxian har 700 officiellt licensierade imamer och över 3000 moskéer.
De senaste åren har hui-församlingarna i Ninxian mottagit donationer från Islamic Development Bank som har huvudkontor i Saudiarabien. Det har gjort att ett islamiskt college och flera språkskolor kunnat öppnas i huvudstaden Yinchuan.
Intresset för att lära sig arabiska har ökat till den grad att Ninxians Ekonomiska Institut nu erbjuder treåriga kurser i arabiska och att en institution för arabiska språket öppnats vid universitetet.
Det traditionellt buddhistiska och officiellt ateistiska Kina verkar vara långt borta, men imamen talar kinesiska – och kan vara en kvinna.

De kvinnliga imamerna får, liksom de manliga, sin imamlicens från Kinas muslimska förbund. De respekteras av både kvinnor och män och de har egna församlingar med egna moskéer. Men de har inte samma roll som manliga imamer. En kvinnlig imam kallas nü ahong. Nü betyder kvinnlig, ahong kommer från persiskans akhund, den lärda.
Wang Shouying är nü ahong i Ningxian. Hon berättar att hon inte leder salat, de fem dagliga bönerna som anses vara bland de viktigaste plikterna för en muslim. Dessa böner förmedlas till kvinnorna genom högtalare från männens moské, som ligger i närheten.
Däremot leder hon, klädd i grön cape och vit sjal, kvinnor i enskild bön och i koranstudier. Hon är deras andliga ledare. I Ningxian anser man att en kvinna är bäst kvalificerad att vara andlig ledare för kvinnor, eftersom hon bättre än de manliga imamerna kan relatera till kvinnors tro.
Men i den muslimska omvärld som Kinas muslimer nu närmar sig, är imamerna män, inte kvinnor. Kinas kvinnliga imamer blir ifrågasatta, men de väljer att fortsätta sitt arbete – att ge sina församlingsmedlemmar all kunskap om islam som de kan ta emot.
Wang Shouying säger att hon inte vet om det finns kvinnliga imamer i andra delar av världen, eller vilken roll kvinnorna spelar i islam där. Men hon understryker att hon och hennes kolleger följer koranen.

Inrikes 05 september, 2025

Kommunal ”skattebroms” kan få oväntad konsekvens

Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.

Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.

”Den här regeringen kan hitta på vad som helst.”

Så reagerade Eva Kindstrand Ströberg (S), ordförande i Vimmerby kommunstyrelse, på regeringens nybeställda utredning Incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som ska bli klar senast i februari 2026. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 september, 2025

Kautsky hade inte alls rätt

Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”

Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.

Läs mer

Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.

Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 05 september, 2025

Grillen #6: Kulturkanon och välfärdsstatens död

I veckans Grillen: Skrattretande, cirkus, dödsruna – de hårda orden har haglat om kulturkanon, men är den så illa?

Grillen gästas av journalisten Karin Pettersson som menar att allt ont började på 1990-talet.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Karin Pettersson

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Carlos Contreras

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 05 september, 2025

En norsk vänster mot radikaliserade laxbaroner

I veckan går Norge till val och frågan är vem som ska få del av rikedomarna. Innsets argument är skarpa – men är de tillräckligt radikala?

Ett angrepp på välfärdsstaten från en McKinsey-chef har blivit en bästsäljare i Norge. Forskaren Ola Innsets genmäle är skarpt, men inte tillräckligt radikalt för det ”svenska tillståndet”, tycker Jonas Elvander.

”Entreprenörerna har en målmedvetenhet och riskvilja som de flesta andra helt enkelt inte är födda med.”

Så lyder en typisk mening i den bok som under det senaste halvåret dominerat debatten i Norge. Landet som blev för rikt, skriven av den tidigare McKinsey-chefen Martin Bech Holte (svensk översättning i januari av Volante), består främst av revisionistisk historieskrivning av den typ som massproduceras av Timbro på denna sida gränsen. Hans grundtes: det var egentligen inte rekordåren som var Norges storhetstid, då tillväxten inte var högre än andra industriländers, utan den högproduktiva ”guldåldern” mellan 1991 och 2013, då de kvävande skatterna hade avskaffats, samhället genomsyrades av en ny entreprenörsanda och Norges oljestinna bruttonationalprodukt växte något snabbare än andras.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 september, 2025

Förnybar el har vinden i ryggen

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.

De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.

Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.

Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.

Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.

Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.

Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.

Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.

I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.

Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent

I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.

Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.

Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.

Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.

Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.

Läs mer

Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.

Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 september, 2025

Därför får Sverige aldrig nya vänsterpartier

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade nyligen Vänsterpartiet. Det är de långt ifrån ensamma i historien om att ha gjort. Foto: Oscar Olsson/TT.

Den rådande krisen är inte den första splittringen som Vänsterpartiet genomgått. Men i våra skandinaviska grannländer är det så pass vanligt att de båda har dubbla socialistpartier i parlamentet – och i Danmark har den senaste vänstersplittringen redan hunnit splittras igen.

Förra helgen meddelade riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att de lämnar Vänsterpartiet, för att förekomma en uteslutning. På samma presskonferens berättade de också att de tänker starta en ny rörelse. Huruvida det ska bli ett parti eller något annat är ännu inte klart.

De senaste två åren har även partierna Solidaritet och Vänsterfronten grundats, med sikte på att ställa upp i valet 2026.

Det är dock långt ifrån första gången den svenska vänstern genomgår en partisplittring. Liksom i många andra europeiska länder ledde Sovjetunionens invasion av Ungern 1956 till konflikter och splittring inom svenska vänstern, och på 1960- och 70-talet gjordes utbrytningar, till exempel i form av det maoistiska och antisovjetiska KFML och det prosovjetiska Arbetarpartiet kommunisterna (AKP) som tog över denna tidning, som då fortfarande hette Norrskensflamman. Men till skillnad från i flera grannländer har splittringar i Vänsterpartiet aldrig lett till etableringen av en långvarig konkurrent i riksdagen.

Sist en reell splittring såg ut att vara på gång var när uppropet Vägval vänster lanserades 2004 i protest mot vad man såg som en för dogmatisk partilinje och ”nykommunistiska tendenser” i partiet, enligt Johan Lönnroth, som var vice partiordförande och en av initiativtagarna till uppropet. Han berättar att gruppen hade medlemmar från såväl trotskistiska Socialistiska partiet som socialdemokrater, samt ”två folkpartister”.

Han menar dock att det är en missuppfattning att gruppen ville driva partiet åt höger, och hävdar att Vägval vänster företrädde en frihetlig tendens som är främmande för både kommunismen och socialdemokratin.

Till Flamman säger Johan Lönnroth att det också är en missuppfattning att partiet riskerade att splittras.

Splittrade? Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth startade Vägval vänster tillsammans med bland annat socialdemokrater, trotskister och ”två folkpartister”. Karin Svensson Smith bytte senare till Miljöpartiet, medan Johan Lönnroth stannade kvar i V. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT.

– Vi vänsterpartister diskuterade frågan men vi hade medlemmar från fem partier. Vår ambition var att organisera partiövergripande samtal underifrån. I flera år hade vi möten i Fagersta på det temat.

Han menar också att Vägval vänster lyckades få partiet att byta linje i och med valet av Jonas Sjöstedt, som hade undertecknat uppropet, till partiledare 2012.


Men om vänstersplittringar inte är något betydande fenomen i den svenska rikspolitiken ser det annorlunda ut i de två skandinaviska grannländerna. Där har utbrytningar lett till etableringen av långvariga konkurrenter på det nationella planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 03 september, 2025

Högerextremister häktade för misshandel – kopplas till Aktivklubb

Medlemmar i Aktivklubb poserar framför Uppsala domkyrka. Foto: Polisen.

Tre unga män sitter häktade efter att två personer misshandlades i centrala Stockholm i slutet av augusti. Nu berättar åklagaren att man utreder ett hatmotiv.

I slutet av augusti misshandlades två personer på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, strax efter midnatt i centrala Stockholm. Snart därefter greps två personer, och en tredje några timmar senare.

Nu har tre personer häktats för brotten – varav ett bedöms som grovt. Något som Dagens ETC var först med att rapportera om.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 03 september, 2025

”Gaza är inte en politisk fråga”

Ola Söderholm från svenska Stormens utveckling möter Alex Hochuli från Bungacast i São Paulo. Foto: Privat.

Den brittisk-brasilianska politikpodden Bungacast har passerat 500 avsnitt. Sveriges poddnestor Ola Söderholm träffar Alex Hochuli i São Paulo för att äta matbanan och prata om att vara marxist utan att vara vänster.

– Det är ju bokstavligt talat rösterna i ditt huvud, säger Alex Hochuli.

Jag har på min Stig Helmer-engelska försökt beskriva varför relationen till poddare blir så intim. Även i fallet med Hochulis podd Bungacast, där ingen pratar om sitt äktenskap eller sin semester utan snarare diskuterar den tyska sociologen Wolfgang Streecks senaste bok om eurozonens utveckling.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 03 september, 2025

90-talet var hopp och liberalism

Det räcker inte att låta smart, man måste tro på det också, anser Mattias Svensson om ”Förbannelsen”. Foto: Märta Thisner.

I sin fixering vid marknadiseringen undviker Karin Petterssons decenniets demokrativåg. Mattias Svensson har läst "Förbannelsen".

På ett plan är Karin Petterssons bok Förbannelsen (Albert Bonniers förlag, 2025) en rätt misslyckad bok.

Tesen är att Sverige skulle vara ”fast i 90-talet”. Men mycket av det jag läser om 90-talet känns tvärtom väldigt avlägset, som heilande skinheads som gjorde gatorna osäkra. Eller klimatförnekare inom högern för den delen. De är sällsynta i dag – tro mig, jag var en av dem. Dessutom var tron på framtiden närmast definierande för 1990-talet. Nu dominerar längtan efter det förflutna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 02 september, 2025

Paulina Sokolow: En Ikeakatalog för kulturen

Lars Trädgårdh och kulturminister Parisa Liljestrand presenterar kulturkanon på Uppsala universitet den 2 september. Foto: Paulina Sokolow.

Kullager, minoritetshistoria och tryckfrihetsförordningen. De Tidöpolitiker som förväntade sig en storsvensk uppläxning måste ha blivit besviken – listan känns nästan sossig, lite som en Ikeakatalog.

Gustavianum, Uppsala minsann. Det blev platsen för den presskonferens som emotsetts sedan slutet av 2023 då regeringen aviserade att en kulturkanon skulle fram. 

Vi som ska bevaka, av vilka de flesta tagit tåget från Stockholm, leds in i 1600-talsbyggnaden till en museisal med beteckningen ”Vetenskapshistoria”. På vägen dit går vi genom en mörk korridor där någon ställt fram en skål med Ahlgrens bilar utblandat med olika lakritsbitar. Symboliskt? Mjuk, pastellig kultur blandat med hårda uppfinningar och folkhemskt framförhandlade ekonomiska reformer? 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)