Israel som stat är en Trum(p) fast värre, Trum(an) – mannen som godkände atombombning 2 veckor efter att han kände till deras existens – som pushade för resolution 181 med OMRÖSTNING i FN som beslutande – med länder långtbortistan som Sverige som “för” och alla grannländer emot. Storbrittannien som var de enda som inte röstade för – de som visste… Diplomatisk lösning? Svårt? Förhandla länge? Pengar? Vill man göra det svåra lätt kommer man alltid fel.
Har väl hängt med skapligt i rapporteringen sen Yom Kippur 1973, har ingift släkt av israeler och har genom barn kontakter med föräldrar från Gaza… Har ingen känslomässig för och emot…
Det har varit kaos så länge jag minns. Mer eller mindre. Krig, självmordsbombare, bosättare på västbanken…
Det såg riktigt bra ut dock runt 90, som om att det kunde bli en lösning. Sen kom väl många judar från Ryssland efter murens fall, som inte hade koll på situationen och anslöt sig i stor omfattning till Likud. Samtidigt som en stor tillbakavandring från gulfstaterna efter Desert Storm.
Det radikaliserades med våldsamheter på båda sidor, Klippmoskén, hårdare Israelisk närvaro både på västbank och Gaza och Hamas vann valet. För mig kändes det som en krutdurk som exploderade med det avskyvärda 7/10. Israelernas svar var det väntade, men har urartat helt enormt.
Det är min bild av konflikten och tycker jäkligt synd om alla människor i området som bara vill ha fred. Men så mycket hat verkar finnas. Konflikten kommer aldrig att lösas 🙁
-
Det här svaret redigerades för 1 vecka, 6 dagar sedan av .