New York För närvarande arbetar mer än 20 000 privatkontrakterade anställda i Irak med att förse amerikanska trupper med mat, sörja för deras säkerhet och att återuppbygga det ockuperade landets sönderslagna infrastruktur.
Trots att privata militära underentreprenörer, här benämnda PMC:s, var inblandade i tortyrskandalen i Abu Graibh-fängelset och nu är föremål för undersökningar av kongressen om överdebitering, har mer än 150 amerikanska företag skrivit kontrakt till ett totalt värde av 48,7 miljarder dollar för arbeten i Afghanistan och Irak, enligt en undersökning från Washingtonbaserade Center for public integrity.
Siffrorna representerar en ökning från 82 företag och mer än 40 miljarder dollar sedan centret lanserade sin första rapport om kontrakten med PMC förra hösten. I en ny rapport från den 29 juli har centret upptäckt att tre privata företag – Boss Allen Hamilton, Perot Systems Government Services och Miltec Systems Co – också rekryterar analytiker till framtagandet av USA:s försvarsbudget.
– Trenden är stigande och drivs av flera faktorer: det generella målet att privatisera statliga tjänster, samt att den väldiga skillnaden i lön mellan PMC:s och de statligt anställda – PMC-anställda tjänar kanske fem gånger mer – leder till en faktisk personalbrist inom USA:s och Storbritanniens väpnade styrkor, säger William Bowles, en journalist som har skrivit omfattande om PMC:s.
– Det är också ett sätt att gömma det sanna antalet dödsoffer, tillägger han.
Kontraktsanställda har förekommit i några uppmärksammade mord i Irak; exempelvis Paul Johnson, ingenjören på Lockheed Martin som halshöggs av islamister i juni, och de fyra anställda på Blackwater Security som dödades och drogs genom Fallujahs gator av en mobb.
Mindre känt är de mer än 100 kontraktsanställda, inklusive omkring 40 anställda hos den kontroversiella jätten Halliburton, som också har förlorat sina liv i Irak sedan striderna officiellt upphörde för mer än ett år sedan.
Hur många som fallit offer i själva kriget är svårt att få tag på, men Robert Fisk och Patrick Cockburn rapporterade 16 april i sydafrikanska The Star att ”åtminstone 80 utländska legosoldater – säkerhetsvakter rekryterade från USA, Europa och Sydafrika som arbetade för amerikanska företag – har dödats i Irak under de senaste åtta dagarna”.
Oberoende experter säger att ett av huvudproblemen med PMC:s är avsaknaden av transparens i kontraktsanbuden kombinerat med bristande kontroll över hur deras pengar spenderas.
Halliburton, med nära band till vicepresident Dick Cheney, har granskats av kongressen och revisorsfirman KPMG för att ha överdebiterat 167 miljoner dollar för bensinimport från Kuwait, och likaså för ett antal kontraktsbrott i anslutning till LOGCAP, ett 5,6 miljarder dollarskontrakt om stöd för trupperna och militär logistik.
Bechtel Corp, som vann ett avtal värt 680 miljoner dollar för att återuppbygga Iraks vatten- och avloppssystem, var en av bara sex firmor att delta i den slutna anbudsprocessen. Enligt en annan policygrupp, Center for Responsive politics i Washington, har företaget givit 1,3 miljoner dollar i kampanjstöd under de senaste tre åren, mest till republikaner.
– Ironiskt nog har vi startat en process för att dra fördel av den privata marknaden, men vi får det värsta av den, säger Peter Singer, expert på militär privatisering.
– Det handlar mer om vem som känner vem, inte om vem som kan göra det bästa arbetet till det bästa priset. Kontrollen har varit fruktansvärt bristfällig, så det blir inga kostnadsbesparingar.
En av de mest kontroversiella uppgifterna som delegerats till privata kontraktsanställda har varit att förhöra irakiska fångar.
Denna vecka har offer för övergreppen i Abu Graibh, inklusive änkan till en fånge som dog av tortyren, till amerikansk federal domstol lämnat in en stämning mot två av underentreprenörerna: CACI och Titan. Dessa företags anställda uppges ha varit närvarande under övergreppen.
Enligt en rapport från arméinspektören saknade, av de 31 förhörsledare som CACI försåg med, mer än en tredjedel ”formell utbildning i militär förhörsprinciper och tekniker”. Företaget har fortfarande 19 förhörsledare som arbetar i Irak.
CACI hävdar att deras arbetare alltid varit underställda den normala befälsgången och framhåller att företaget friats från misskötsel och får fortsätta inneha statliga avtal. CACI kallar stämningen ”lättsinnig”.
”CACI-personal stod aldrig över den militära personalen i Irak”, säger företaget i ett uttalande. ”Civila ger inte order till militär personal”.
Men Peter Singer säger att man missar själva poängen genom att enbart diskutera befälshierarkin.
– De flesta människor, inklusive många inom militären, förstummas över att en central, viktig uppgift som att förhöra i ett militärt fängelse lämnas över till privata underentreprenörer, betonar han.
USA förlitar sig inte bara på privata underentreprenörer för arbete utomlands; i år betalar regeringen 275 miljarder dollar – mer än 10 procent av den federala budgeten – till privata entreprenörer.
I sin bok Regeringens sanna storlek uppskattar Paul Light vid Brookings Institution att den federala budgeten finansierar en ”skuggregering” bestående av nästan 12 miljoner kontraktsanställda, varav ungefär en halv miljon inom försvaret. De är således dubbelt så många som de civilanställda.
Samtidigt har militären svårt att få tag i unga som vill ta värvning i krigstider, och en del erfarna militärer flyttar till mer välbetalda privata jobb. Tjänstemän vid Pentagon förväntar sig att underentreprenörernas roll kommer att utvidgas ytterligare.
Exempelvis att privata underentreprenörer kan komma att användas för att rekrytera nya soldater.
Med det ökande antalet entreprenörer stiger även kostnaden för USA:s ockupation. I förra veckan godkände kongressen ytterligare 25 miljarder dollar till krigen i Irak och Afghanistan och sju procent mer till Pentagons övriga program, i ett försvarsanslag på 417,5 miljarder dollar.
Pentagon vann också en annan seger: kongressen backade från att avkräva militären en redovisning över vilka privata säkerhetsbolag som hyrts in i Irak, Afghanistan och på Guantanamo-basen.
