Den amerikanska senatens första socialist har valts in. Det är i vanlig ordning en vit man, som passerat medelåldern för länge sen, men dock en socialist bland alla dessa högerextremister i USA:s mest prestigefyllda politiska instans. Han heter Bernie Sanders, har ingen partitillhörighet, men står Vermont Progressive Party nära. Ett radikalt parti vars partiprogram känns angeläget och bra rätt igenom. Av någon underlig anledning har detta parti en älg som logo.
Bernie blir som socialist i en McCarthy-inspirerad värld naturligtvis hårt ansatt – ses som stollig och apart av sina motståndare och får hela tiden frågor huruvida han vill ha det som i forna Sovjet. Nä, säger han, snarare som i Skandinavien. Det forna (min anm.) nordiska folkhemmet, med relativt stor offentlig sektor, existerande socialförsäkringssystem och gratis utbildning är radikalt nog för Bernie Sanders. Och folk i Vermont har gett honom sitt förtroende som dess representant i House of Representatives i nära tjugo år, och nu sedan två månader, som senator. ”Folk vill ha mer av det jag står för”, säger han.
Onekligen har han ju en hel värld att vinna, den gamle mannen, för hur många är dom inte – i USA – som behöver få tillgång till dräglig läkarvård, högre timpenning så att dom slipper ha tre jobb att flänga mellan, gratis skola så att dom slipper sälja sin kropp och själ till den amerikanska armén, tak över huvudet och mat för dagen så att dom överlever femtioårsåldern.
