Nyheter/Utrikes 16 juli, 2021

Rapport inifrån Tigray: ”Vi varnade honom”

Rapporterna om massakrer och krigsbrott har fläckat den nyss så firade etiopiska regeringens rykte. Flamman publicerar ett exklusivt reportage inifrån det avskärmade Tigray.

Pickuper kör på övergivna gator, flaken fulla av kalashnikovs riktade mot himlen; smattrande maskingevär hörs genom natten. En apokalyptisk stämning präglar Al-Qadarif i sydöstra Sudan. Denna huvudort som saknar basal infrastruktur är den yttersta punkten i ett långt band av områden där beväpnade grupper av olika slag cirkulerar, trots de mångtaliga militära avspärrningarna. Vid trelandspunkten där gränsen möter Etiopiens och Eritreas gränser breder Fashagatriangeln ut sig. 250 kvadratkilometer av bördig jord som både Sudan och Etiopien gör anspråk på. Det är till detta redan instabila område som tiotusentals civila har tagit sin tillflykt sedan krigsutbrottet i etiopiska Tigray den 5 november 2020. Kvällen innan hade Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) utfört en serie attacker mot den federala arméns militärbaser, vilket möttes av ett direkt svar från den etiopiska armén. Kriget har redan lett till tusentals döda, varav åtta medlemmar i ideella hjälporganisationer, enligt FN.(1) Den 9 november rapporterade Amnesty international att ett hundratal personer dödats i en massaker, förmodligen utförd av en tigreansk milis i staden Mai Kadra.

Motwakil, en byggnad som påminner om ett fallfärdigt hotell med tveksam hygien, tar emot ideella biståndsorganisationer som kommit för att lindra den humanitära krisen. Byggnaden har förvandlats till operationell bas för tigreanerna (läkare, ingenjörer, sjuksköterskor, och så vidare) som kommit från USA eller Kanada för att sköta flyktinglägren som i all hast har upprättats i Sudan, som i Al-Qadarif och Kassala. Detta plötsliga inflöde av utländsk hjälp vittnar om en stor diaspora som är strukturerad i ett brett nätverk och som besitter stora ekonomiska tillgångar.

Nedsjunken i en stor läderfåtölj i den nedgångna lobbyn sitter en man i 50-årsåldern och knappar oroligt på sina iPhones från morgon till kväll. Teklaw H., som presenterar sig som sin ”stams” ledare, har just anlänt från Chicago där han bor. Han koordinerar aktiviteter mellan de lokala myndigheterna en uppsjö informella stödgrupper. Den största utmaningen består i att utverka fri lejd från militärerna som kontrollerar tillfarten till flyktinglägren. Hans benägenhet att ge uttalanden till journalister antyder att H. också spelar en politisk roll bakom kulisserna.

– Vår största farhåga sedan 30 år har blivit verklighet: att attackeras från två håll av den fientliga centralregeringen och den eritreanska fienden, förklarar denna gamla tigreanska rebell vars mor och systrar befinner sig i lägret Um Rakuba.

Denna konflikt är nämligen resultatet av en spektakulär allianspolitisk omsvängning. Etiopien bistås av Eritrea, som tidigare var en etiopisk provins och som 1993 blev självständigt efter två års krig. I det spelade TPLF, som då styrde hela Etiopien, en nyckelroll. Tigreanerna stod också i frontlinjen i kriget mellan de två länderna mellan 1998 och 2000. I juli 2018, efter att just ha tillträtt som Etiopiens premiärminister, valde Abiy Ahmed att med USA:s, Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens stöd – som alla ville skapa fred runt Röda havet – oväntat att sluta ett fredsavtal med Eritrea. Efter 20 års kallt krig återupprättades så de diplomatiska relationerna. Med tiden har denna försoning alltmer kommit att framstå som en varningssignal till TPLF. Eritrea är numera allierat med dess tidigare fiende mot tigreanerna.

Abiy förnekade i flera månader att eritreanerna var inblandade i konflikten. Inte förrän den 18 april 2021 erkände Eritrea inblandningen i ett brev till FN:s säkerhetsråd.(2) Komprometterande bilder som flyktingar tagit med sina telefoner, visar eritreanska soldater illa förklädda i etiopiska uniformer men som avslöjas av sin accent.

– Sett utifrån var Etiopiens förnekanden löjliga. Men många av regeringens anhängare trodde på propagandan, och Abiy kunde inte tillåta sig att erkänna det för tidigt. Det skulle ha inneburit att han erkänner att ett av hans krigsmål, nämligen att ta kontroll över Tigray, helt enkelt hade sålts ut till Eritreas president Issayas Afeworki, säger sociologen Roland Marchal som är specialist på Afrikas horn.

Afeworki har gynnats dubbelt av det senaste halvårets händelser: samtidigt som han lyckats hindra konflikten från att spilla över gränsen har han tagit revansch mot tigreanerna, som var främst ansvariga för hans lands förödmjukande nederlag mot Etiopien år 2000.

Hösten 2020 tändes gnistan i Tigray av att de federala parlamentsvalen, som egentligen skulle ha hållits i slutet av augusti, sköts upp ännu en gång. Centralregeringen motiverade det första uppskjutandet med covid-19-pandemins härjningar, och det andra med logistiska problem. I september organiserade regionen själv valet, vilket direkt fördömdes av regeringen i huvudstaden Addis Abeba som raskt lät avsätta de nyvalda ledamöterna. Anledningen till krigsförklaring var uppskjutandet av de federala valen – de hölls till slut den 21 juni, men inte i Tigray – men utgjorde bara gnistan som fick en redan glödande brasa att flamma upp igen.

– Alla ville slåss. Kriget var förutsägbart, och till och med oundvikligt, säger Marchal.

Abiy ville lossa det grepp som de tigreanska eliterna har haft om makten i Etiopien sedan Mengistu Hailé Mariams marxistisk-leninistiska junta DERG störtades 1991. Välståndspartiet som han grundade 2019 har en patriotisk retorik och samlas runt idén om medemer (”synergi”), ett koncept som definieras av en uppsjö ord som figurerar på premiärministerns officiella Facebooksida: ”Uppmuntran att arbeta tillsammans för en gemensam vision mot ett mål som gynnar alla, som vilar på tidigare framgångar samtidigt som vi anstränger oss för att rätta till misstagen så att en mer harmonisk union kan skapas.” Men framför allt handlar det om att krossa TPLF, som satt vid makten från 1991 till 2018.

– Jag intresserar mig inte mycket för politik och jag gillar inte Abiy, säger Michael Hunde, en entreprenör i läkemedelsbranschen i Addis Abeba.

– Men enligt mig är människorna i TPLF diaboliska. De har vräkt sig under de 27 år som de styrde landet, utan att försöka utveckla landet för alla etiopiers bästa. Jag har sympati för de tigreaner som lider, men om de vill klara sig måste de överge TPLF.

Man måste gå tillbaka till 1991 för att förstå varifrån anklagelserna om ett ”tigreanskt privilegium” kommer. Efter att Mengistu flydde och de intog Addis Abeba tog TPLF över makten på alla områden. Avvecklandet av DERG-juntans maktstrukturer gjorde det möjligt att lägga beslag på 90 procent av posterna i den nyinrättade armén. Därefter tog tigreanerna egen kontroll över säkerhetstjänsten.

– Systemet för kontroll av befolkningen som de införde var väldigt rigitt och baserades på den orwellianska principen om ”en på fem”, säger René Lefort, en självständig forskare som specialiserat sig på Etiopien.

– Varje individ som var medlem i partiet hade i uppdrag att övervaka de fem närmaste hushållen och, naturligtvis, rapportera allt till sin överordnade.

En av TPLF:s medgrundare, Aregawi Berhe, som blev dissident och levde en period i exil, bekräftar att ration sjönk till en på tre i vissa regioner.

På detta sätt lyckades medlemmarna i TPLF göra sig till en byråkratisk elit. Från poliskommissarie till en vanlig chef för social- eller jordbruksfrågor på kommunal nivå: samtliga civila, administrativa och militära befälskedjor ledde i slutändan fram till en tigrean. En styrande, förtryckande och isolerad minoritet. TPLF kontrollerade lejonparten av den etiopiska ekonomin. Genom sitt monopol på de stora offentliga förvaltningsorganen, drog TPLF nytta av den så kallade Anslagsfonden för utvecklingen av Tigray, ett konglomerat av 34 företag som ägdes av personer i partiets inre krets.

I mitten av 2010-talet började vreden växa hos befolkningen – även i Tigray – som inte längre var beredd att acceptera övervakningen och den utbredda korruptionen. Medvetna om att dess dagar var räknade tillkännagav TPLF:s gamla garde en omsvängning på partikongressen 2014. Fronten beslutade att dra sig tillbaka till Tigray för att göra regionen till ett politiskt fäste. Affärsmän och partikadrer flyttade till regionhuvudstaden Mekelle och började investera hejvilt. Abiys valseger 2018 innebar att partiet hamnade i oppositionsställning. Så fort han installerats inledde den nye starke mannen i Addis Abeba en utrensningskampanj. Armén och säkerhetstjänsten omstrukturerades, 79 personer (vd:ar för offentliga företag, högt uppsatta militärer och affärsmän) greps för korruption. Tigrays vicepresident Debretsion Gebremichael tvekade inte att fördöma vad han beskrev som upprättandet av ”apartheid”: ”De borde ha gett sig efter en person. De gav sig på en hel folkgrupp”, sade han. Utöver maktspelet kan det extrema våld som släpptes lös över befolkningen i Tigray i november också förklaras av kollapsen av den etnofederala modell som fastställdes i grundlagen som trädde i kraft 1995.

Den 5 november 2020 skulle Abiy inleda en blixtoffensiv under täckmanteln av en säkerhetsoperation. Men stridernas utveckling tog honom på sängen.

– Vi varnade honom, suckar en sudanesisk diplomat som vill vara anonym.

– Vi känner TPLF bra, vi hjälpte till att grunda dem 1975, under juntans repression mot alla oppositionsrörelser. Vi var även denna gång redo att medla.

Enligt honom varade det sista telefonsamtalet mellan ledaren för Sudans övergångsregering, Abdallah Hamdok, och hans etiopiske kollega bara tre minuter. Den sudanesiske ledaren försökte förgäves förklara för Abiy att hans offensiv skulle misslyckas, för ”även om de tigreanska ledarna elimineras kommer befolkningen att resa sig för att stödja upproret.”

– Han lyssnar inte på någon, konstaterar diplomaten beklagande.

Men de tigreanska kadrerna tycks också ha överskattat sin kapacitet. Deras överdrivna självförtroende beror förmodligen på framgången för den överraskningsattack som de genomförde den 4 november och som synbarligen hade förberetts under en längre tid. TPLF lade beslag på ett stort antal tunga vapen från den federala arméns norra kommando, den viktigaste federala divisionen som är stationerad i Mekelle. Divisionen som beskriver sig själv som ”den mäktigaste armén på Afrikas horn” höll bara ut i tre veckor innan den tvingades till reträtt till regionens utkant och Sudan.

I Tigray utkämpas kriget bakom stängda dörrar. Telefonlinjerna skars av under stridernas första timmar, den tigreanska huvudstaden var helt isolerad fram till slutet av maj. Ett bedrägligt lugn vilar sedan dess över staden som delats in i zoner övervakade av federala soldater (Mekelle återerövrades av TPLF i slutet av juni, och förra veckan drogs de federala trupperna tillbaka från regionen, övers. anm.). Ett annat krig utkämpas samtidigt: det om informationen. Den 28 november, precis efter att hans trupper intagit Mekelle, firade Abiy att segern uppnåtts ”utan några civila förluster”. Men:

– Inte enda en dag går utan nya våldsdåd, främst riktade mot civilbefolkningen, berättar en FN-tjänsteman.

De humanitära hjälpaktionerna är föremål för ständiga kontroller, då den etiopiska regeringen anklagar biståndsorganisationerna för att utgöra täckmantel för införsel av både vapen och soldater.
Till sjukhuset i Gonder, som var huvudstad i det abessinska kejsardömet på 1600-talet, anländer tiotals skadade hela tiden under juni månad. De stympade transporteras allt som oftast i minibussar, sällan på bår, med söndertrasade kroppsdelar och förblindade ansikten. Kriget har förvandlats till ett gerillakrig, med vågor av attacker mot enskilda kullar, maskingevärseld och utplacerande av landminor.

Gonder utgör bas för de amhariska miliser som kommit för att hjälpa den federala armén; där blandar sig krigets muller med valrörelsens. Staden är omringad av civila kontrollavspärrningar som övervakas av unga män med t-shirts från Framstegspartiet. På den omkringliggande landsbygden ökar antalet milismedlemmar snabbt. De är förlagda på skolor som förvandlats till små militärbaser, medan barnen fortsätter att undervisas. Vapen och ammunition ligger i högar bredvid kritlådorna på skolgårdarna. Legosoldaterna är noga med att sjunga regimens lov framför skolbarnen.

TPLF mobiliserar å sin sida sina nätverk och allierade runtom i Afrika och resten av världen för att sprida alla möjliga absurda rykten på sociala medier: bakom kulisserna ska Förenade Arabemiraten, som redan har en stark närvaro i Somalia, dra i trådarna för att tillskansa sig en öppning mot Röda havet. En hypotes som motsägs av det faktum att Förenade Arabemiraten stängde sin militärbas i den eritreanska staden Assab i februari, då Abu Dhabi inte längre har någon användning för den sedan landet börjat dra sig ur konflikten i Jemen.

Det är fortfarande svårt att avgöra hur allvarlig den humanitära krisen är. Enligt Världslivsmedelsprogrammet hotas 350 000 människor av svält. Dessutom tyder de otaliga övergrepp som de tigreanska flyktingarna i Sudan vittnar om en systematisk grymhet från gärningsmännens sida. Dessa tycks försöka att definitivt kuva en autonom region som hittills har skyddats av etnofederalismen som är inskriven i grundlagen. I ett offentligt uttalande den 10 mars använde USA:s utrikesminister Antony Blinken orden ”etnisk rensning”. Tigreanerna utgör 6 miljoner av en befolkning på 112 miljoner, enligt Världsbankens uppskattning, i brist på en färsk folkräkning.(3)

I det sudanesiska lägret Um Rakuba fruktar man att miliserna ska gå över gränsen för att ”avsluta jobbet”. Ermias G., en elektriker som är runt 40 år, lyckades fly så fort de första eritreanska trupperna anlände. Han tror att han blev angiven av sina grannar, som är Amharas från Wolqayt, ett bördigt område som annekterades med våld av Tigray 1991. Tigreanerna har sedan eritreanernas ankomst drabbats av hot, mord och förvisning. Tiotusentals har fördrivits med våld, ibland i bussar, av amhariska miliser.

– Vi vårdade kvinnor som gruppvåldtagits, varav vissa var i sjätte månaden av sin graviditet, som tvingades föda i förtid vid vägrenen, mitt i värmeböljan, berättar en volontär från Läkare utan gränser.
Nya vittnesmål om det uppenbart koordinerade sexuella våldet kommer dagligen. Sjukhusen plundras regelbundet:

– Lastbilar fulla med sjukvårdsmateriel åker i riktning mot Eritrea. Vårdcentralerna vandaliseras och beläggs med landminor så fort de har upprättats av biståndsorganisationerna, säger personen från Läkare utan gränser. Organisationen har till och med börjat ifrågasätta sin egen närvaro i regionen:
– Vi är nästan vid en punkt där man frågar sig om vi inte håller på att stödja de stridande snarare än att hjälpa offren.

Massakern på hundratals civila i staden Aksum i slutet av november har bekräftats av en detaljerad rapport från Amnesty international och Human rights watch.(4) Brittiska BBC har avslöjat krigsövergrepp begångna av den etiopiska armén i Mahbere Dego, söder om Aksum: nedbrända bostadsområden, barn som kallblodigt skjutits till döds, avrättningar vid vägrenarna, präster våldtagna på offentliga platser.

Vad har hänt med Abiy som vann Nobels fredspris 2019 för att ha slutit fred med Eritrea, men som numera är isolerad på världsscenen och alltmer ifrågasatt i hemlandet?I april 2018 valdes denna energiska, 41-åriga parlamentsledamot att leda den styrande koalitionen Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (EPRDF), som då leddes av TPLF. Därmed efterträdde han premiärminister Hailemariam Desalegn, som hade tvingats avgå efter stora demonstrationer bland oromofolket, och satt med trumf på hand. Med en oromoisk far och en ortodox amharisk mor tillfredsställde han de två stora folkgrupperna och satte punkt för årtionden av tigreansk makthegemoni. Hans teknokratiska sida uppskattades av de internationella ekonomiska institutionerna och han ledde omstöpningen av den militära säkerhetstjänstens cyberprogram. Dessutom bildar han tillsammans med sin fru – som liksom Abiy själv är pingstvän – ett medialt gångbart par som blandar ungdom och tradition.

Under Abiy har Etiopien övergett den statsledda kapitalismen till förmån för ekonomisk liberalisering, vilket var ett villkor för att regeringen skulle kunna omstrukturera sin skyhöga statsskuld på nästan 28 miljarder dollar av en BNP på nästan 96 miljarder. Genom att frige politiska fångar har han fått rykte om sig som en fanbärare för mänskliga rättigheter på kontinenten.

– Vi döpte honom till ”Afrikas Macron”. Han var karismatisk, företagsvänlig, och en potentiell allierad i regionen som i övrigt präglades av Sudans diktator Omar al-Bashir som var en internationell paria, och Afeworki som har gjort Eritrea till Förenade Arabemiratens privata jaktmark, berättar en amerikansk diplomat som tidigare var stationerad i Addis Abeba.

Smekmånaden kulminerade med fredspriset.

Få anade då att den etiopiske premiärministern snart skulle sälla sig till listan över ledare som tilldelats priset för tidigt av den prestigefulla norska stiftelsen. Men när Abiy tog emot det hade hans maktutövning redan utvecklats i riktning mot nepotism och klientelism, medan han skyddade sig bakom president Sahle-Work Zewdes positiva mediala image – en av få kvinnliga statschefer i Afrika, även om hennes befogenheter främst är ceremoniella. Medan regeringar världen över stämde in i hyllningskören höjde några uppmärksamma observatörer redan ett varningens finger.

– Det räckte med att översätta hans tal, i stället för att bara sprida dem han höll på engelska, säger en afrikansk ambassadör ironiskt.

Tre år efter det som medierna döpte till den ”etiopiska våren” har molnen hopat sig på Abiys himmel. Efter att länge ha stötts av USA är Etiopien nu föremål för ekonomiska sanktioner från Washington och Bryssel. För att de ska hävas måste tre villkor uppfyllas: biståndsorganisationerna måste ges fri lejd in i Tigray, de begångna krigsbrotten måste utredas och de eritreanska och amhariska styrkorna måste dras tillbaka. FN:s säkerhetsråd har inte lyckats enas om en resolution i frågan, då Ryssland och Kina betraktar konflikten som en intern angelägenhet.

De stora projekt som sjösatts av Abiys regering för att locka utländska investeringar till ”världens nya verkstad” har lidit av den ekonomiska inbromsningen i kölvattnet av pandemin och av det allt osäkrare ”företagsklimatet” som utrensningarna och de etnisk-regionala spänningarna medfört. Ett tiotal industriparker gynnade av skattelättnader har visserligen byggts utanför storstäderna, men anläggningarna som är tänkta att hysa textil- och läkemedelsfabriker från hela världen är i de flesta fall fortfarande inte försedda med el eller rinnande vatten.

Med tanke på landets geografiska läge och historia ”skulle Etiopien kunna hävda sig som en geopolitisk stormakt. Men nu har de alienerat alla sina tidigare allierade”, som en amerikansk diplomat menar. Samtidigt har Afeworki med stöd av Förenade Arabemiraten öppet deklarerat sina regionala ambitioner. Ett viktigt stöd för den eritreanske diktatorn, som därmed slipper leda in sitt land på demokratiseringens väg för att bryta dess diplomatiska isolering. Etiopien tycks nöja sig med en fred utan politiskt innehåll med grannlandet.

– De har inte ens återinvesterat i hamnen i Assab vid Röda havet, som både Etiopien och Eritrea gjort anspråk på sedan 1998, fastän återöppnandet av havskusten var den viktigaste vinsten i fredsavtalet, säger Marchal förvånat.

Styrkeförhållandena i Tigray gör en militär lösning omöjlig. Men Abiy utesluter trots detta alla förhandlingar med TPLF, som hans regering och parlamentet i stället stämplade som terroristgrupp den 6 maj. Varje långsiktigt hållbar lösning kräver numera även Sudans inblandning. Diplomatiska källor har bekräftat att tigreanska generaler befinner sig i Sudans huvudstad Khartoum. Det förnekas dock av de sudanesiska myndigheterna som är nöjda med att ha ett effektivt påtryckningsmedel mot Abiy i de bilaterala förhandlingarna. Bland stötestenarna mellan länderna finns den omtvistade Fashadatriangeln, men också, i regionen Benishangul-Gumuz, Stora etiopiska renässansdammen – en gigantisk vattendamm som byggs med stöd av den etiopiska regeringen. Sudan och Egypten anklagar sin granne vid Nilens uppflöde för att på egen hand dämma upp och därmed fylla på flodens vattenreservoar.
Tigray skulle kunna utgöra en spelbricka i detta sjudande geopolitiska klimat. Det faktum att Eritrea och Etiopien tycks ha intresse av att bevara sina trupper i denna strategiska region förhöjer risken att konflikten blir utdragen. Och den tigreanska armén har å sin sida anpassat sig till gerillakrigföring.

Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique
Översättning: Jonas Elvander

Fotnoter


”Éthiopie : 350 000 personnes en proie à la famine, dont 30 000 enfants en danger de mort au Tigré”, Förenta nationerna (FN), 11 juni 2021,
Brev från Eritreas FN-ambassadör, 18 april 2021.
Jfr. Världsbankens landinformation.
Jfr. till exempel ”Ethiopia: Eritrean troops’ massacre of hundreds of Axum civilians may amount to crime against humanity”, Amnesty international, 26 februari 2021,

Kultur 23 augusti, 2025

Snuskgubben är förlåten

Stig Larsson har gjort lite liv ifrån sig sedan millennieskiftet – men plockas under 2020-talet upp av ett nytt unglitterärt gäng. Foto:

Boken om Stig Larssons författarskap, ”Ett berg av liv”, är full av medhårsläsningar – men blixtrar till när provokatören själv kommer till tals.

Att skriva något nytt om Stig Larsson är en övermäktig uppgift. Lika skandalomsusad som geniförklarad har han sedan debutboken Autisterna 1979 fått rollen som omhuldat underbarn, litterär tuffing och postmodernismens galjonsfigur. Han har varit sjavig knarkare, provokatör, detroniserad som snuskgubbe. Och så i dag: upplockad av unglitterära kotterier och mysfarbor på uppesittarkvällen i Cyklopernas land. Det är också slitsamt att se bortom det här, och få syn på texten bakom personan.

Sådana anspråk har däremot de åtta essäisterna i Ett berg av liv: En bok om Stig Larsson (Diadalos, 2025). Under Kristoffer Flensmarcks och Andreas Holmströms redaktörskap skriver här poeter och kritiker, som Victor Malm, Joni Hyvönen och Mikaela Blomqvist, om Larssons verk, från dikten ”Hösten” 1964, fram till förra årets Högt och lågt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 23 augusti, 2025

Lidandets logik – från Gina Dirawi till Donald Trump

Att genomlida smärtsamma ritualer för att uppnå ”rening” är en gammal idé som tycks ha fått en renässans. Foto: Jessie Wardarski/AP.

Från shamanska ritualer och fitnesskultens självplågeri till politiska kriser och revolutioner återkommer samma tanke: först måste allt rasa samman, sedan kan något nytt ta form. Varför tror vi att smärta är vägen till förnyelse?

Det är mitt i juli och jag lyssnar på Gina Dirawis sommarprat. Hon berättar om sin desperata jakt på ett andligt uppvaknande och att hon därför deltar i en shamansk ceremoni. Den slutar med att hon halvt medvetslös spyr i en plastpåse efter att ha andats in rapé, en traditionell örtmedicin från Amazonas. Medan hon ligger utslagen på golvet frågar hon sig: ”Måste människan gå igenom ett extremt lidande innan man når ett uppvaknande? Är vägen hem alltid genom någon typ av extrem död och återfödelse?”

Dirawis erfarenhet ligger djupt inbäddad i vår kultur. Det är inte bara självhjälpsindustrin som ser ett nödvändigt samband mellan lidande och själslig rening. Under antiken framlades denna idé i det tragiska dramat. Aristoteles skriver i Om diktkonsten att dramat skulle rena åskådarnas känslor genom hjältens lidande, något han kallade katharsis.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 22 augusti, 2025

Uteslutna vänsterpartister får stöd av upprop

Ett nytt upprop samlar hundratals vänsterpartister, med krav på att uteslutningsärendena mot Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat stoppas. ”Det liknar vad hamnen utsätter Erik Helgeson för”, säger undertecknaren Lars Henriksson.

”Vi accepterar inte att två av våra mest kämpande röster tystas”, står det i det brev som lades ut under fredagsmiddagen på sajten stoppauteslutningarna.se. 

Längst upp på sidan finns bilder av riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat, som sedan i onsdags hotas av uteslutning från Vänsterpartiet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (1 svar)

Flammans forum

"Jag är förvånad över den ilska mot PS, VU och direkt riktat mot Nooshi och som verkar ligga och gro under ytan. Jag har förståelse för bådas uteslutningsärenden då varken Lorena eller Daniel accepterar VU eller PS beslut och verkar ha kört sina egna race. Jag har ingen insyn om alla detaljer men det jag känner till är PKK-flagga bakom Nooshi i Almedalen, palestinasjal i riksdagen, global intifada affisch med maskerad person och brinnande polisbil i bakgrunden inför en Malmödemo, relativisering av skadegörelse av Anne Franks staty, antisemitisk bild med handbyte som enda kommentar, gått med i organisationen folkets röst vilken förespråkar personer att inte rösta på V om inte V uppfyller deras krav. Jag vet inte hur detta har påverkat samarbetet. Inte särskilt bra antar jag. Daniel PKK-flagga men hela tiden stöttat Lorena. Och visat ilska mot personer som vill lägga uteslutning av Lorena ur styrelsen till handlingarna. THATS it va? Om det här skummet på ytan så förstår jag att bägaren innehåller desto mer internt. Det finns också en annan sida där en judisk kamrat för en tid sedan lämnar sina uppdrag efter många år i Vänsterpartiet då hen ogillar den flathet som visades mot Lorena och de antisemitism som uttrycks i partiet. Att så många skriver under uppropet kan inte enbart bero på att man gillar Lorena som person utan har svårare med VU och Nooshi. Jag har blivit fyrkantigare med åren och tänker mig att V är ett parti, ett lagarbete med regler som vi kommit överens om och jag anser att det är VUs uppdrag att ta beslut som ibland ogillas. Det verkar finnas många som inte tänker rösta på V eller/och väljer kliva av sina uppdrag eller gå ur V pga av VUs öppnande av uteslutningsärenden. Till er vill jag säga att jag tänker samma sak men på grund av er. Det finns andra organisationer att vara med i. Tack."
P
Peter Söderberg
Inrikes 22 augusti, 2025

Locket på från regeringen om bosättarkontakter

Foto: Lars Schröder/TT

Gång på gång nätverkar kristdemokrater och sverigedemokrater med extremnationalistiska israeler. Men när Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard frågas ut om kontakterna duckar hon ämnet helt.

I går i riksdagen ställde vänsterpartisten Lorena Delgado Varas tre frågor till utrikesministern om det upprepade samröret med israeliska bosättare från partier inom regeringssamarbetet.

Frågorna föranleddes bland annat av att den israeliska extremisten Eugene Kontorovich bjudits in till möte i riksdagen, något som Flamman tidigare rapporterat om. Tidigare har även Arbetaren rapporterat om hur tio kristdemokratiska ledamöter reste till Israel för att träffa bosättarorganisationen KKL.

Frågorna från Delgado Varas rörde bland annat hur kontakterna påverkar Sveriges trovärdighet och handlingsutrymme i politiken gentemot Israel och Palestina, och hur ”uttalade stöd för sanktioner mot extremister som [Israels finansminister] Smotrich inte urholkas genom parallella kontakter med samma grupperingar?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Utrikes 22 augusti, 2025

Framtidens färja gjuter el på vågorna – från Ekerö till Saudiöknen

Med sina svävande bärplansfärjor vill svenska Candela revolutionera kollektivtrafik på vattnet. Den energisnåla svävarpendlingen testas på Mälaren, och säljs globalt – även till Neom, det futuristiska stadsprojektet i Saudiarabien som skördat tusentals arbetarliv.

”Många av våra kunder är teknikintresserade entreprenörstyper som tjänat sig en hacka. Jag tror inte vi har någon kund hittills som inte äger minst en Tesla.”

Så sade Gustav Hasselskog, elbåtstillverkaren Candelas vd och grundare, 2021 till Dagens Industri i samband med att Wallenbergsfärens investmentbolag EQT Ventures sköt in hela 245 miljoner i bolaget. Nu i augusti fyllde man på med 80 miljoner till.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 22 augusti, 2025

Ny rapport: Sverige mer ojämlikt än USA

Jämlikt klädd aktivist under Centerpartiledarens tal i årets Almedalen. Foto: Jessica Gow/TT.

En ny rapport från jättebanken UBS placerar Sveriges förmögenhetsklyftor över USA:s och Turkiets. Men enligt arbetarrörelsens ekonomer är läget mindre desperat än vad man kan tro – då svenskarna fortfarande inte behöver spara för att kunna gå i pension.

2025 års ”globala rikedomsrapport” publicerades nyligen, av några med bättre koll på överklassens tillgångar än de flesta – den schweiziska jättebanken UBS, som ”hjälpt rika individer och familjer uppnå det som är viktigt för dem i över 160 år”. Rapporten analyserar förmögenheter i 56 av världens största ekonomier, som sammanlagt beräknas utgöra 92% av hela världens rikedom.

Antalet dollarmiljonärer i Sverige i dag är enligt rapporten 490 000, fler i absoluta tal än i både Ryssland och Brasilien. Och svenskarnas totalförmögenhet beräknas dessutom vara den sjätte mest ojämlikt fördelade i världen – värre än både USA, Indien, Turkiet och Mexiko.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 21 augusti, 2025

Fredrik Malm sprider lögner om Palestinarörelsen

De veckovisa demonstrationerna från Odenplan har samlat tusentals svenskar mot folkmord, men demoniseras av högern, skriver Dror Feiler. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Den liberala politikern Fredrik Malms karikatyrer av Palestinarörelsen är inte bara falska – de eldar på hot och hat mot människor som engagerar sig mot folkmord.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Fredrik Malm har länge haft för vana att med lögner, halvsanningar och förvrängningar försöka misskreditera solidaritetsrörelsen med Palestina. Tyvärr har han inte ändrat sig.

Jag har deltagit i över 80 demonstrationer mot Israels folkrättsvidriga politik och folkmordet i Gaza, de flesta med utgångspunkt från Odenplan. Den bild Malm påstår sig ha sett där har jag däremot aldrig sett. Intolerans eller övertramp vid Palestinademonstrationer är ytterst sällsynta – och de gånger det inträffat har demonstrationsansvariga omedelbart ingripit.

Jag har alltid avskytt intolerans och övertramp – oavsett om de bottnar i okunskap, okontrollerad vrede eller sorg, eller i ren antisemitism. (Ja, jag är jude och vet vad antisemitism är – och hur det känns att utsättas för den.) Därför vägrar jag acceptera att enstaka undantag ska utmålas som typiska för en hel rörelse.

Men i Dagens Nyheter (19/8) målar Malm upp en lögnaktig bild. Han påstår att ”antisemitism, hyllningar till terrorism, hat och hot är många” och att Palestinarörelsen ”samlar alla som hatar liberalism, alla som hatar västvärlden, folk som hyllar Brödraskapet, Ryssland och Iran.”

Men detta är inget annat än en cynisk karikatyr, en medveten demonisering. Sanningen är att dessa demonstrationer samlar tusentals svenskar – från studenter till pensionärer, från kulturpersonligheter till politiska aktivister – människor som med civilkurage höjer sina röster för fred och rättvisa och mot folkrättsbrotten på Västbanken och folkmordet i Gaza.

Och det är just därför Malm angriper dem. För honom är varje uttryck för verklig solidaritet med palestinierna ett hot, varje krav på fred och rättvisa ett hinder för honom att torgföra den israeliska regeringens agenda. Då är smutskastning, stämplingar och lögner enklare än att ta en seriös debatt.

Men lögner får konsekvenser. Johannes Klenell beskrev i Dagens Nyheter (15/8) hur hans Facebookflöde svämmade över av rasistiska och våldsbejakande kommentarer bara timmar efter Malms senaste utspel:

”Det tog inte ens 24 timmar efter mitt inlägg på Facebook om hans utspel innan kommentarsfunktionen fick stängas ned på grund av hundratals rasistiska kommentarer. En kvinna från Jönköping jämförde palestinier med Adolf Hitler och muslimer med en invasiv art.

Än värre var mannen från Västerås som upprepade gånger propagerade för att öppna eld mot demonstrationstågen. Ingen av dem hade rimligen ens varit i närheten av Odenplan, men de hade uppviglats av dehumaniserande inlägg om dessa, enligt Malm, ’kriminellt stökiga fiender till västerlandet’. Nu upplevdes detta legitimeras av en liberal makthavare som slängigt dragit alla över en kam.”

Så fungerar hatets logik: När en folkvald politiker bidrar till att normalisera hat bär han ansvar. Fredrik Malm legitimerar hot, hets och våld mot människor som använder sin demokratiska rätt att protestera mot folkmord. Det är inte värdigt en liberal. Det är inte värdigt en demokrat.

Och vad gjorde Malm? Han svarade som vanligt med ytterligare smutskastning och lögner om solidaritetsrörelsen med Palestina – i stället för att föra en saklig och hederlig debatt.

Vi kommer inte låta oss tystas. Vi kommer inte låta hans förvrängda verklighetsbeskrivning stå oemotsagd.

För vår kamp är något helt annat. Den handlar inte om hat, utan om solidaritet. Den handlar inte om lögner, utan om sanning. Den handlar inte om att demonisera, utan om att försvara människovärdet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 augusti, 2025

Högern splittrad om utvisningar av arbetare och unga

Flyktingar, främst från Ukraina, köar i Sundbyberg 2022. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Avskaffandet av ”spårbytet” kan kasta ut minst 4 700 arbetande invandrare ur landet, medan tonåringar slits från sina familjer för att skickas till länder de aldrig varit i. Nu växer kritiken mot Sveriges hårdhänta migrationspolitik – även från högerhåll.

– Min fru är från Pokrovsk, som nu är totalförstört. Här är det en annan sorts krig.

Ukrainaren Yevhenii Verkhovych, 43, skrattar uppgivet från sitt kök i jämtländska Sveg. När han kom till Sverige i mars 2022 med fru och tre barn fick han flera jobberbjudanden inom tekniksektorn redan de första månaderna, och tog sikte på att få ett arbetstillstånd.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 augusti, 2025

”Utan Tiktok hade jag inte varit troende alls”

Jesper Liljeblad deltog på ”Sverige tillber Jesus” i Kungsträdgården 2 augusti. Foto: Line Bankel.

Unga flockas till Svenska kyrkan, inte minst flickor. Samtidigt larmar präster om konservativa tankar som hämtats i sociala medier. ”Varje gång jag kommer hit är det alltid minst tio nya ansikten”, säger Jesper Liljeblad, 23, från Korskyrkan.

På Kolmården hoppar och jagar delfinerna frenetiskt de blå plastdunkarna som kastats ut i vattnet. Bassängen omringas av konfirmander i vita dräkter som vänder sig mot oss anhöriga i publiken.

Det är Svenska kyrkan som tagit över delfinariet för en dag och lokalen är proppfull. Vi stämmer upp i ”En vänlig grönskas rika dräkt” och bakom bassängen rullar psalmtexten på en projektorduk.

Prästen lägger handen på konfirmandernas huvuden, en efter en, och så sjunger vi psalm 791, ”Du vet väl om att du är värdefull”.

Prästen Anna Ryding (bilden) berättar för Flamman att församlingen haft konfirmation på Kolmården sedan 2007.

– Då var ju [SVT:s äventyrsprogram] Wild kids på tapeten. Vi satt några stycken från kyrkan och djurparken och spånade namn. Någon sade Wild and holy, och det lät ju ganska kul.

Förutom själva ceremonin övar de sig att få kontakt med djuren. Det finns en tanke med det, förklarar hon.

– Att vara nära djur, det vet man att det är bra för människor.


Även om Wild kids lagt ned så tycks inte intresset för kyrkan avta bland Sveriges unga. Kyrkohistorikern Joel Halldorf är professor vid Enskilda högskolan i Stockholm och har undersökt Svenska kyrkans konfirmationstatistik.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 20 augusti, 2025

V utesluter Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat

Vänsterpartiet har inlett uteslutningsärenden mot de båda partimedlemmarna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Foto: Pontus Lundahl & Christine Olsson/TT.

Vänsterpartiet har uppmanat Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas att lämna sina uppdrag, vilket båda meddelar att de inte kommer att göra. Nu har ett uteslutningsärende inletts mot de båda styrelsemedlemmarna. ”Vi lämnar inte kampen”, förklarar Daniel Riazat på Facebook.

Det har stormat kring de båda vänsterpartisterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat de senaste åren. Inte minst sedan 7 oktober 2023, när de har hamnat i konflikt med partiledningen över hur partiet ska förhålla sig till den svenska Palestinarörelsen.

I dag stod det klart att Vänsterpartiet inlett uteslutningsärenden mot båda partimedlemmarna. Maria Forsberg förklarar beslutet i en skriftlig kommentar till Flamman:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)