…har Vladimir Putin en viktig poäng när han jämför USA:s robotförsvar NMD med Natos beslut att stationera s.k. Pershing II-robotar i Västeuropa i början av 1980-talet.
Sett ur ryska statens perspektiv är det skrämmande logiskt att 2000-talets NMD är samma andes barn som Natos dåtida robotförsvarsplaner.
Då som nu nonchalerar en aggressiv supermakt konfliktrisken därför att man förlitar sig på sin militära styrka. Då som nu struntar regimen i Washington i alla signaler, hotfulla liksom fredstrevande, som kommer ifrån Moskva. Och då som nu fick man sina europeiska vasallstater att nicka av de amerikanska krigsplanerna. Idag är det de baltiska staterna, Tjeckien och Polen som agerar nickedockor mot sina egna säkerhetsintressen. Då var det Belgien, Västtyskland och Storbritannien.
Då reagerade Sovjet genom att stationera ut egna SS 20-robotar och risken för ett ”begränsat” kärnvapenkrig i Europa ökade påtagligt. Idag hotar Ryssland att lämna gällande avrustningsavtal och vill investera igen i sitt kärnvapenarsenal.
Det här känner jag igen. Och jag tycker att det är en mycket obehaglig utveckling. Hela 1980-talet dominerades av rädslan för ett ödesdigert kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Ingen trevlig känsla. Men denna rädsla gjorde att folk protesterade. Fredsrörelsen växte sig till en massrörelse, och miljontals människor deltog i demonstrationerna mot Pershingrobotar mellan år 1979, då Nato tog beslutet att ändra sin stridsdoktrin, och slutet av 1980-talet.
Men det var då, det.
Lika skrämmande logiskt som det ryska hotet att lämna avrustningsavtalen ter sig för mig, lika skrämmande ologiskt är att fredsrörelsen i Europa inte bryr sig. Det är bara ett fatal aktivister som protesterar varje år mot USA:s kärnvapenförsvarsprogram. Resten av oss struntar i det. Och borgarpressen fördömer Ryssland och Putin som krigsdrivare…