Tyskland står inför en omfattande skattesänkning. Den lägsta nivån för inkomstskatt låg för fem år sedan på 26 procent, men från nästa år blir det 15 procent. Den högsta skattesatsen sänks från 48,5 till 42 procent. Syftet är att skaka fram 18 miljarder Euro (165 miljarder kronor), som folk ska kunna använda till att konsumera, investera och skapa nya arbetstillfällen.
Hur detta ska finansieras har inte regeringen kunnat svara på. Tre vägar har presenterats – besparingar, privatiseringar och eventuellt ökad skuldsättning – men inga detaljer.
Klart är dock att statligt anställda och pensionärer riskerar gå miste om inkomsthöjningar. Vilka delar av den gemensamma egendomen som kan säljas ut till privata intressen sägs bero på det politiska läget och vilka priser marknaden är beredd att betala.
Skattesänkningen har fått kritik för att i första hand gynna höginkomsttagare. Inte minst den tyska vänstern i Den demokratiska socialismens parti, PDS, är kritiska.
– I dessa tider av knappa resurser kan inte en sådan skattesänkning rättfärdigas. Höginkomsttagarna sätter in sina extrabesparingar på banken, och det bidrar inte till någon ökad konsumtion, säger PDS ordförande Lothar Bisky.
Som eget alternativ förespråkar PDS en rad skattereformer – där-ibland ett återinförande av förmögenhetsskatten och införande av skatt på spekulation – som lösningar på Tysklands djupa ekonomiska kris.
Ekonomen och socialdemokraten Sören Wibe anser att skattesänkningen ytterligare förvärrar budgetunderskottet, vilket redan är stort nog att bryta mot EU:s så kallade stabiliseringspakt. Wibe undrar om man möjligen håller på att ge upp stabiliseringspakten helt och hållet.
– Italien har föreslagit det, och både Tyskland och Frankrike har svårt att hålla sig inom gränserna, så det kanske ligger någon dold mening bakom agerandet, resonerar Sören Wibe.
