Japans premiärminister Shinzo Abe tog i ett uttalande den 1 mars tillbaka en del av Japans tidigare officiella ursäkter för den sexuella slavhandeln i anslutning till japanska militärförläggningar under andra världskriget.
– Faktum är att det inte finns några bevis för att det förekom tvång i den mening som ordet användes tidigare”, hävdade Abe.
Sydkoreas utrikesminister Song Min-soon kritiserade Abe för att vägra se sanningen. Hilaria Bustamante från Manila, Filippinerna, som säger att hon hölls fången och utnyttjades av de japanska ockupanterna i ett år 1942, uttryckte sig mer drastiskt:
– De tror att vi är som toalettpapper, som de kan kasta bort efter att ha använt.
Idag 81 år gammal, förklarar hon att hon som 16-åring tillfångatogs när hon var på väg hem, slängdes in i en militärtruck och kördes bort.
Bordellerna uppskattas ha omfattat mellan 100.000 och 200.000 flickor och kvinnor, både från Japan och från ockuperade länder, främst Korea och Kina. Rekryteringen innefattade allt från att betala kvinnor som tidigare varit prostituerade till att köpa döttrar i fattiga familjer till direkta kidnappningar. Det är uppgifterna om de sistnämnda Shinzo Abe ifrågasatt. Många kvinnor har vittnat om övergreppen i bordellerna – som förutom våldtäkter innefattat misshandel, tortyr, påtvingade farliga aborter och mord – och arbetat politiskt för krav på officiella ursäkter och skadestånd.
Efter en intensiv debatt i början av 1990-talet pressades den dåvarande premiärministern till att be om ursäkt för den sexuella slavhandeln, och regeringen lät bilda en organisation som kanaliserade privat donerade medel till kompensationer. Ett ”moraliskt men inte juridiskt” ansvar var sedan Japans officiella hållning, fram till Shinzo Abes uttalande, som öppnar för en förändring.
Andra regeringsföreträdare har försökt tona ner skillnaden i politisk linje, men uttalandet kommer efter en kontroversiell process där en grupp lagstiftare från Abes parti LDP tagit fram förslag för hur Japan kan backa från den tidigare ursäkten.
Premiärministerns kommentar går i linje med gruppens ordförande, Nariaki Nakayama, som hävdar att det var fel att säga att den japanska militären tvingade kvinnor till prostitution, och att frågan måste omprövas för Japans heders skull. Graden av tvång är en av de symbolfrågor som ytterst handlar om huruvida Japan ska återgå till en mer uttrycklig nationalistisk ideologi eller tvärtom ta sin historia som ett avskräckande exempel på var det leder.
Det konservativa partiet LDP (Liberaldemokratiska partiet) bildades 1955 som en sammanslagning av två högerpartier, som i sin tur bildats av politiker från samma kretsar som styrde Japan innan och under kriget. Inbegripet sina föregångare har LDP med få undantag varit det enda eller huvudsakliga regeringspartiet sedan 1945. Den politiska spännvidden inom partiet har varit relativt stor.
Valet av Abe, som blev premiärminister i september 2006, har bidragit till att sätta än mer fokus på de ständigt brännande frågorna om Japans nationalism och landets politiska relationer till sina grannländer.
Å ena sidan har han uttryckt en vilja att arbeta för förbättrade relationer. Bland annat är det fortfarande en öppen fråga om han liksom den tidigare premiärministern Koizumi kommer att besöka Yasukuni, en shintohelgedom som inkluderar japanska krigsförbrytare bland dem som hedras.
Å andra sidan har Abe själv en historia av politisk aktivitet för den nationalistiska högerns krav. Han var bland annat inblandad i censurerandet av en sändning i japansk public service-TV 2001 av Kvinnornas internationella krigsförbrytartribunal, en stor folkrörelsetribunal som fann den japanska kejsaren och regeringen skyldig till de sexuella övergreppen i de militära bordellerna.
I Japan har prostitutionen aldrig varit ideologiskt angripen på samma sätt som i västvärlden. Det finns lagstiftning från 1950-talet som innehåller vissa förbud mot prostitution och koppleri, men den var aldrig avsedd att stoppa verksamheten och tillämpas inte särskilt strikt. Den japanska prostitutionsindustrin är därför relativt öppet etablerad och ett centralt nav i den asiatiska människohandeln. Det påverkar i sin tur den japanska debatten om andra världskrigets sexuella övergrepp, som fokuserat på frågor som hur direkt involverad militärapparaten var i organiserandet av bordellerna, och vilken grad av tvång som använts.
