Okategoriserade 05 augusti, 2003

Brevbäraren Ann-Marie Andrén: Stolt över jobbet, men inte över posten

Ann-Marie Andrén har arbetat som brevbärare i snart 16 år. Hon trivs med sitt yrke, men har många invändningar mot de förändringar posten genomgått under åren.

– Jag är inte stolt över att jobba för Posten, men jag är stolt över det jobb jag gör.
Det säger brevbäraren Ann-Marie Andrén, när Flamman går in på temat yrkesstolthet.
– Posten har sålt sin själ. En gång i tiden var det ett statligt verk, men så skulle det bli bolag, säger Andrén och ler ett ironiskt leende. Plötsligt var det bara profit som gällde. Servicen blev inte lika viktig längre.

1993 övergick Posten till att bli ett bolag. Ann-Marie Andrén har arbetat som brevbärare betydligt längre än så. I november 1987 var hon färdigutbildad postararbetare och redo att arbeta.
–I och med att jag började under verkstiden har jag fått en gedigen utbildning. Jag gick postskolan, där vi fick lära oss allting inom yrket.
Hon berättar att situationen ser helt annorlunda ut idag.
De nyanställda ska läras upp på plats av den ordinarie personalen och många får inte öva tillräckligt, vilket genererar bristfälliga kunskaper när de ska väl ska börja arbeta.
– Man har gjort avkall på kvalitén, helt enkelt. I och med att jag arbetat så länge är det svårt för mig att ta detta, säger Andrén.

Hon berättar att det börjat bli bättre, men att det under mitten av 1990-talet, efter bolagiseringen, var helt horribelt.
– För ett par år sedan vände det i alla fall på vår arbetsplats. Då insåg ledningen äntligen att vi som arbetat länge faktiskt sitter inne på en massa kunskap som är värd att ta tillvara på.
Det har alltså hänt en hel del inom postyrket. Det senaste är omorganiseringen av postkontoren, vilket Ann-Marie ställer sig kritisk till. Hon förklarar att systemet går ut på att folk med vissa postnummer ska hämta sina paket i en viss matbutik.
– Detta innebär att vissa måste gå jättelångt. Jag förstår att folk blir irriterade. Som på Kungsholmen där det bor en massa gamla människor. Det kan inte vara lätt för dem.

På frågan om varför hon tror att man valde att omorganisera svarar hon direkt:
– För att tjäna pengar.
Har man gjort det då?
– Det vet jag inte. Det är nog för tidigt att säga. Men vad som bör tilläggas är att argumentet man gick ut med var att vi skulle komma närmare våra kunder. Idag ser vi konsekvenserna och kan konstatera att det argumentet inte höll, säger Andrén och tillägger: Ha, ha jag visste att ni ljög!
Vad är höjdpunkterna med att arbeta som brevbärare?
– Men kan säga så här: jobbet som sådant är egentligen ingen höjdare. Det är ett skitjobb. Men det är ett bra skitjobb. I alla fall som vi har det just nu. Det som gör att jag stannat så länge – nu har jag blivit en inventarie – är framförallt arbetskamraterna. Nu känner jag också att det tillåtet och önskvärt att man gör ett bra jobb. Vi får uppskattning av arbetsledningen och det är viktigt.

Hon berättar att tidigare chefer var dåliga på att visa att de uppskattade hennes arbete.
– Dem vi har nu säger ofta positiva saker. Det betyder mycket, även om det inte syns i lönekuvertet.
Ann-Marie Andrén tjänar idag omkring 17 000 kronor i månaden, vilket hon menar är en skaplig lön med tanke på hennes långa tid som brevbärare.
– Alla vi som började under verkstiden tjänar mer och kommer alltid att tjäna mer, jämfört med de som anställdes efter posten blev bolag, säger hon.
Andra moment som gör jobbet tillfredställande är att få komma ut och röra på sig. Det är skönt att få lite motion.
Träffar du mycket folk på din runda?
– På det distriktet jag har idag gör jag inte det. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag bytte distrikt. Jag tyckte att de jag delade ut till lärde känna mig allt för väl. Mot slutet hjälpte jag gamla människor med både det ena och det andra. Jag blev lite av en hemhjälp. En dam gick jag till och med och röstade åt… det är väl klart att hon skulle få utöva sin rösträtt.

Under en vanlig arbetsdag, som börjar klockan 06.30, startar Andrén och hennes kollegor med att sortera upp post. Eftersom postcentrat på Fridhemsplan är en knutpunkt för inkommande brev, sorteras även post som ska till andra delar av stan. Denna transporteras sedan med bil till respektive område. Steg två i sorteringen kallas för att kamma posten. Det är en relativt ny metod som införts på begäran av brevbärarna, och innebär att man delar upp posten i fack som ser ut som jättekammar. När de är klara med kamningen, packas breven ihop och därefter beger de sig ut på sina rundor. Utdelningen tar några timmar och när det är klart återvänder brevbärarna till postcentrat och tar hand om eftersändningarna.
– Ibland blir det en del kvalitets-arbete, som att föra in nyinflyttade namn.

Hur stort inflytande har ni på er arbetsplats?
– Jag upplever att de lyssnar mer och tar intryck av det vi säger, jämfört med hur det var tidigare. Det var mycket mera toppstyrt förut, i alla fall hos oss. Nu är attityden hos oss att ”det är ju du som kan brevbäringen”. Men vi har även arbetsplatsträffar. Fast det är inte så många som säger någonting på de där träffarna.
Hon säger att de flesta diskussioner om förändringar sker dagligen mellan kollegorna på golvet. På hennes arbetsplats är det endast otaktiskt av en chef att lägga sig i precis hur arbetet ska utföras.
– Vi gör det som vi tycker känns bra. Vill man att det ska hända något får man i regel göra det själv.
Vad är det värsta med ditt yrke?
– Ja… det måste finnas något man tycker minst om, säger Ann-Marie Andrén fundersamt.
Reklamen utnämner hon efter lite betänketid till det hon gillar minst.
– För ett antal år sedan var det frivilligt att dela ut reklam. Men så bestämdes det att det skulle bli obligatoriskt. Alla skulle dela ut reklam. Tidigare skrev vi kontrakt på att dela ut reklam i ett visst distrikt och fick extra pengar för detta. Jag tror det var 1700 i månaden. Idag är det mycket mer reklam att dela ut, men det får vi inte ett öre för…

Att det är slitsamt att vara brevbärare är ingen myt. Andrén berättar att hon har ont både här och där och att det händer titt som tätt att hon drar på sig en inflammation i axeln, eller att hon får ont i knäna eller hälarna.
– Det knakar betänkligt i kroppen på mornarna, säger hon och skrattar.
Andrén är nöjd med sin arbetsplats, men poängterar att om den här intervjun hade gjorts för några år sedan hade hon varit tokig. Förut var hon förbannad innan hon kommit fram till jobbet. Det var ingenting som fungerade.
– Alla chefer var dumma i huvudet. De bara satt inne på sitt rum och ingenting hände.

Det har snart gått en timma sedan vi satte oss ner på brevbärarnas stammishak, Lion Bar. Ann-Marie Andrén har snart druckit upp sin efter-jobbet-öl och för att på något vis summera det vi pratat om och för att återknyta till temat om yrkesstolthet säger hon:
– Yrkesstoltheten kommer inte för att jag jobbar på Posten. Den finns där för att jag anser att jag gör ett bra jobb och för att jag vill göra ett bra jobb. Jag är inte rädd för att tala om att jag jobbar på Posten. Det är ju absolut inget jag skäms för. När jag började på posten kände jag en otrolig lättnad över att slippa det hierarkiska systemet. Vi var så många på golvet med en bra sammanhållning. Vi bara skrattade åt skiten.
– Jag har väl insett nu att jag kommer att stanna tills jag går i pension. Jag trivs så bra med mitt jobb. Det är som sagt ett skitjobb, men ett bra skitjobb.

Inrikes 13 juni, 2025

V-profilen om Järvaveckan: ”Lobbyister har tagit över”

Magdalena Andersson talar först till folket i Gaza och sedan till de församlade under Socialdemokraternas dag på Järvaveckan. Foto: Liz Fällman.

Årets Järvavecka är den tionde i ordningen. Mohamed Nuur, lokal ordförande för Vänsterpartiet, ser skeptiskt på utvecklingen för både veckan och politiken i stort.

– Jag får lite av en tvångstanke att skriva ”Kuken” på den, säger Ung vänster-medlemmen vid klistermärkesbordet om Sverigeflaggan på den USA-Sverige-pin hon hittat på marken. Troligen har någon från Amerikanska Handelskammarens granntält tappat den.

Utöver dem är Vänsterpartiets monter på Järvaveckan omringade av Tibble Gymnasium, samt läkemedelsföretagen Astra Zeneca och Chiesi Pharma. Överallt syns loggorna för huvudsponsorerna: Axel Johnson-gruppen och Gålöstiftelsen. Väderprognosen över Spånga IP är polisdrönare och spridda regnskurar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 13 juni, 2025

Allan är homosexuell – ska utvisas till Ryssland

Allan, 41, har förts till förvar – i väntan på att utvisas till det homofoba Ryssland. Foto: Privat / Mikhail Metzel/AP

41-årige Allan flydde till Sverige för att slippa kriga för Putins hbtq-fientliga regim. Nu skickas han tillbaka, då Migrationsverket menar att han motsatt sig deras arbete. ”Medan jag sitter inspärrad är de som hanterat mitt fall lyckliga, fria, och förbereder sig antagligen för midsommar”, skriver han till Flamman.

– Jag är väldigt förvirrad, superstressad nu, säger Allan, 41.

Han kan inte prata länge, men tackar för samtalet. Uppkopplingen är sprakig, och mobilen är lånad. Hans egen blev tagen när han fördes till Migrationsverkets förvar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 juni, 2025

Budgetsaneringen på 1990-talet räddade välfärden

När dåvarande statsministern Göran Persson fyllde 50 år, fick han en stickad mössa av Johan Lönnroth. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman (29 maj) under rubriken ”Magdalena Andersson är fast i fel epok”: ”Kritiker menar att de svenska Socialdemokraterna på 90-talet sålde ut välfärden till nyliberalismen, medan finanshökar som Magdalena Andersson menar att budgetsaneringen snarare räddade den. Nu är partiet där igen.”

Att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Jag tolkar Leonidas så att han instämmer med de angivna kritikerna. Men de hade fel. Nyliberalerna ville montera ned välfärdsstaten. Fredrik Reinfeldt var en kort tid påverkad av dem då han lät publicera Det sovande folket 1993.

Men att socialdemokratin blivit nyliberal är en myt som lanserats av vänsterns konspirationsteoretiker.

Om vi (jag var med) inte hade fått ordning på de offentliga finanserna – budgetunderskottet låg över tio procent av BNP och Maastrichtskulden låg på 80 procent av BNP 1993 – hade Sverige hamnat i samma situation som Grekland under eurokrisen. Budgetsaneringen fick en dålig fördelningsprofil då S dumpade oss i V – som gjorde upp med dem om en budgetsaneringsplan med bland annat värnskatten hösten 1994 – och genomförde saneringen ihop med C åren 1995 till 1998. Men saneringen var nödvändig.

Läs mer

Anderssons misstag är att hon håller fast vid orimligt strama budgetregler i ett läge då vi är nere på en skuldnivå på 30 procent och vi har behov av ett stort grönt investeringspaket liksom kraftigt ökade statsanslag till kommuner och regioner.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 juni, 2025

Norge får ny drogpolitik: ”Avkriminalisering light”

Bjørn Dahl, politiker för anarkistiska Samfunnspartiet, rökte en holk i valstugan på Karl Johan redan 2017. Foto: Vidar Ruud/NTB.

En majoritet i norska Stortinget, inklusive Arbeiderpartiet, har röstat igenom ett nytt lagpaket som ska bemöta droganvändare med lägre straff och mer hjälp. ”Även i Sverige är S den största nöten att knäcka”, säger Karin Rågsjö (V) – som tycker att reformen kunde ha gått längre.

I förra veckan röstade fyra norska partier – Høyre, Sosialistisk Venstreparti (SV), socialliberala Venstre och socialdemokratiska Arbeiderpartiet – för en ny ”rusreform”.

– Vi har länge varit en del partier i Stortinget som jobbat för en avkriminalisering av mindre mängder narkotika, säger Torgeir Knag Fylkesnes (bilden), SV:s rättspolitiska talesperson, till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 12 juni, 2025

Skolskytten i Österrike följde nazistkonton på X

Bilden som 21-åringen lade upp innan masskjutningen, en bild på honom från en e-sportsturnering, samt en detalj ur det fastnålade inlägget hos ett av de få konton han följde. På den sistnämnda bilden syns nazistsymbolen ”svarta solen” och den fascistiska filosofen Julius Evola.

Ett konto på X kopplas till skytten som mördade tio personer i österrikiska Graz. En bild postad minuter innan dådet refererar till två tidigare skolskjutningar – och i skyttens flöde blandas våldsamt innehåll med roterande hakkors.

I tisdags mördades tio människor på en gymnasieskola i österrikiska Graz. Den misstänkte gärningsmannen, en 21-årig tidigare elev, ska ha dykt upp på skolan runt kvart i tio på förmiddagen. Därefter gick han in på en toalett och tog fram sina vapen, ett par skyddsglasögon och ett headset.

Några minuter innan klockan slog tio hördes de första skotten. Mindre än tio minuter senare hade 21-åringen tagit sitt liv på en av skoltoaletterna, efter landets värsta massmord i modern historia. Sju av de dödade var flickor och flera av offren hade utländsk bakgrund, främst från europeiska länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 12 juni, 2025

Min bittra kamp mot kaffedemonen

Kjartan Slettemarks bilder med president Nixon hänvisar till att Gevalia köpts upp av General Foods, som var inblandat i USA:s napalmtillverkning under Vietnamkriget. Som krigsmotståndare skulle man hellre dricka grönt te. Foto: Pontus Lundahl/TT.

När priset på kaffebönor passerade 200 kronor kilot bestämde sig Henrik Sahl Johansson för att bryta sig loss från de bönsvarta bojorna. Fyra dagar senare huttrade han över en kopp snabbkaffe.

En söndag i maj slutar jag dricka kaffe. Jag känner mig som Michael Douglas i inledningen av filmen Falling down: jag kliver ur min kaffedrivna bil mitt på motorvägen, tar med mig tomma kopp och promenerar in mot det samhälle som inte bryr sig om det omvända förhållandet mellan kaffepris och kritikerarvoden.

Fast det här utspelar sig på Hemköp och består, på ytan, av att jag går fram till kaffehyllan, noterar att priset på bönor stigit en bra bit över 200 kronor kilot, och där och då bestämmer mig för att bryta med kaffedemonen. Arvid Nordquist kan ta mitt liv, men han kan inte ta min frihet att själv välja vad jag dricker till vetelängden.

Vi får se vem som viker sig först – kaffeimperiet eller jag. Det vore ju synd om något skulle hända med den där lilla kartellen ni har ordnat så fint.

Fergie från Black Eyed Peas sade en gång att kokainet var den pojkvän hon haft svårast att göra slut med. Och medan jag – lätt rusig efter mitt uppror i matbutiken – går hemåt i vårsolen tänker jag att det är samma sak för mig och kaffe. Även om det är mer som att bryta med en sjukpensionerad, excentrisk faster. Och det borde ju inte vara svårt. Men det ska visa sig bli mycket svårt, för att inte säga outhärdligt.

För även om jag inte tänker så ofta på den där fastern – särskilt inte på det sättet – har hon alltid funnits där, i glädje och i sorg, på morgonen och på kvällen, med sin lite för varma hand i min. Man saknar inte kaffepaketet förrän det reser sig upp och lämnar skafferiet, som det heter.


Jag minns med fotografisk exakthet ögonblicket då min stormiga kärleksrelation med kaffe inleddes. Jag var två år gammal och familjen hade åkt till Yucatánhalvön för att bo i något jag minns som en vacker hacienda, men som troligen var ett vanligt mexikanskt motell.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 juni, 2025

Vem har rätt om Gaza – Håkan Hellström eller Moderaterna?

Bilden som skickades till Flamman från bolaget Tro & tvivel. Foto: Pao Duell.

I lördags tog jag med min dotter på demonstrationen i Stockholm en sväng. Människohavet tog aldrig slut, och jag läste senare att det var runt 30 000 demonstranter. Jag har faktiskt inte sett så stora solidaritetsuttryck sedan Irakkriget.

Samma helg närmade sig frihetsflottiljens båt Madleen, med Greta Thunberg ombord, Gaza och blev bordad av den israeliska flottan. Flamman har också rapporterat om en grupp aktivister som marscherar till Gaza via Egypten.

Så hur har högern reagerat på det eskalerande israeliska våldet i Gaza sedan vapenvilan avslutades den 18 mars?

Regeringen har strypt stödet till Unrwa. Som rutinerade biståndsskribenten Staffan Landin har förklarat i Flamman, svamlade man inte bara fritt om Hamas – man försökte dessutom begrava en Sida-rapport som visade att FN-organet fortfarande gjorde nytta för palestinierna.

Men medan biståndsminister Benjamin Dousa sticker huvudet i sanden med förvirrade ursäkter är hans kamrater i partiet och på ledarsidorna desto mer öppna i sitt stöd till Israel.

Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kallar demonstranterna framför riksdagshuset för ”ett gäng oborstade gaphalsar”. Svenska Dagbladets ledarskribent Daniel Schatz avfärdar Sida som ett ”aktivistkontor” och hans kollega Peter Wennblad avfärdar Greta Thunberg som som en ”selfie-aktivist”. Samtidigt vidarebefordrar riksdagsmoderaten Fredrik Kärrholm pressmeddelanden rakt av från Israels ambassad där hjälpskeppet till Gaza beskrivs som ett pr-jippo.

Helgens märkligaste Israelstöd kom dock från den moderata riksdagsledamoten Katarina Tolgfors, som på X jublade över att Håkan Hellströms konsert på Ullevi var så befriad från solidaritet med Gaza: ”Inte en palestinasjal i sikte. Bara musikglädje. Gött mos!”

Flammans nyhetsredaktör mejlade då stjärnans bolag Tro och Tvivel, för att fråga om flaggor och sjalar var förbjudna på konserten. Som svar fick han en bild på en man i folkhavet som gör V-tecknet – med en Palestinasjal runt halsen (se bilden ovan).

Dessa ynkliga reaktioner kan jämföras med Emmanuel Macron, som kallade blockaden av nödhjälp för ”skamlig” och krävde att de sex omhändertagna franska medborgarna fördes tillbaka ”omedelbart”. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer bad också om en snabb återlämning, och passade på att kalla den humanitära situationen i Gaza för ”förfärlig och oacceptabel”.

Men Sveriges regering ligger närmare Donald Trump än dessa centrister. Den hysteriska tonen antyder däremot att de – om än vagt – skäms över att ha stått på fel sida om historien.

Samtidigt som de äntligen bestämmer sig för att agera. ”Nu tar Sverige en ledande roll”, säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard, som i går skickade ett brev till EU:s utrikeschef Kaja Kallas med en uppmaning om sanktioner mot enskilda ministrar i Israels regering som uttryckt extrema åsikter samt stödjer den olagliga bosättningspolitiken.

Och när det kommer till den israeliska regeringen är det nog påkallat att tala om ”oborstade gaphalsar”.

Jag skriver detta på tåget till Malmö, där jag ska prata på en vänster-aw med ungdomsledaren Nicolas Lunabba och vänsterpartisten Anfal Mahdi. På Rex klockan halv sju, hoppas vi ses där!

Allt gott,
Leonidas

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 juni, 2025

Kristerssons havspolitik är ett bottennapp

Handlarna förbereder fisken på marknaden i Dakar, i ett Senegal som drabbats hårt av utfiske från internationella trålare. Foto: Grace Ekpu/AP/TT.

Överfiske, plaster och dödliga migrationsrutter – behovet att skydda haven är stort. Men på FN:s havsavtal saknas ännu en liten kråka: Ulf Kristerssons.

”Havet tog sängen och väggarna”, säger Fatou Samba och pekar på stenbråten längs stranden i senegalesiska Bargny. ”Snart tar havet resten också, detta hus som mina förfäder har byggt.” (The Guardian, 7/4)

Svårast var dock när hennes 22-åriga son lämnade fiskebyn för Madrid. President Bassirou Diomaye Faye har bett landets unga att stanna i landet, och lovat att trappa upp jakten på flyktingsmugglare, ”dessa illusionsförsäljare, dessa dödens köpmän”.

Ändå flyr fler än någonsin. I fjol dokumenterades över 10 000 dödsfall på väg från Västafrika till Spanien, vilket gör sträckan till en av världens farligaste migrationsrutter. Lokalt kallas den Barsa wala Barsakh, Barcelona eller döden.

Anledningen till att de ger sig av är – åtminstone delvis – brist på fisk. Enligt den nya rapporten The deadly route to Europe av Environmental Justice Forum, som även finns som kortfilm, finns det nämligen ett nära samband med utfiskning och flykten till Europa.

Jättelika trålare från bland annat Spanien och Kina har utarmat fiskepopulationen, i synnerhet småfisk som sardinella, ansjovis och makrill. I ett land där fiskenäringen fortfarande i dag sysselsätter tre procent av befolkningen, och där fisk utgör fyrtio procent av det animaliska proteinintaget, ser många inte någon annan utväg än att fly.

Utfiskning är bara ett av många problem som drabbar haven.

Europa bidrar alltså direkt till den matkris som får unga senegaleser att riskera livet för att ta sig hit. En brutal påminnelse om hur koloniala mönster lever kvar i vår tid.

Problemen som drabbar haven är många. Därför arrangerar FN den 9–13 juni sin havskonferens i Nice. ”Djuphaven får inte bli vilda västern”, sade generalsekreteraren António Guterres i sitt öppningstal under måndagen.

Och även om tankarna snabbt leds till den israeliska militärens olovliga gripande av Greta Thunberg på öppet hav, syftar han på ett annat vattendrama. Haven hotas nämligen inte bara av överfiske, utan även försurningens ”tickande bomb” (Guardian, 9/6), accelererande uppvärmning (ESA, 17/4), uppsugandet av 20 miljoner årliga ton plaster (UNEP, 26/5), samt kapplöpningen efter metaller och fossilgas i havsdjupen.

Den senare har fått ny fart sedan april 2025, då Donald Trump skrev under en exekutiv order som instruerar landets myndigheter att snabba på brytandet av kritiska metaller – inte bara på amerikanskt utan även internationellt vatten – för att ”säkra nationella intressen”. I bakgrunden finns handelskriget med Kina, som i sin tur anklagar USA för att kringgå internationell rätt.

Läs mer

Under havskonferensens första dag dundrade Emmanuel Macron att djuphaven, Grönland och Antarktis ”inte är till salu”, till stormande applåder. Brasiliens president Lula da Silva krävde i sin tur krafttag för att stoppa den ”giriga kapplöpningen” mot botten.

Behovet av global samverkan är alltså stort. Därför hoppas FN nu få igenom ett globalt havsavtal, som ska skydda den biologiska mångfalden i internationella vatten, som utgör två tredjedelar av världens havsyta men bara skyddas till en procent. Men sedan offentliggörandet i juni 2023 har bara 50 av de 60 länder som krävs ratificerat avtalet.

Gissa om Sverige har gjort det. (Svaret är nej.)

Men kanske hinner vi. Havet väntar ju artigt. Det tar sängar, väggar och fiskbestånd i sin egen takt. Och i Senegal? Där återstår ännu två alternativ: Barcelona eller döden.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 juni, 2025

Sverige rockar

Martin, 39, tycker att Sverige behöver bli ett mer enat land. Foto: Magnus Bjerg Sturm.

Sverigedemokraterna beskriver sig som ”Sveriges rockigaste parti”, och på Jimmie Åkessons egen hemort går landets största rockfestival av stapeln på nationaldagen. Flamman drar på sig festivalarmband och regnponcho – och hittar i stället en folkfest där alla får plats.

Så står man på parkeringen utanför Sölvesborgs ishall klockan 09:47 på Sveriges nationaldag, omringad av 50 motorcyklister och ett gäng sverigeflaggor. Sjunger om sol, himmel och ängder gröna. Något om fornstora dar. Kollar upp på den grå himlen och regndropparna som virvlar omkring i vinden.

Christel, 61, från Kristianstad har kört motorcykel i 39 år. I dag ska hon köra med de andra motorcyklisterna från Sölvesborg till Karlskrona. I varje kommun på vägen ska de sjunga nationalsången. Hennes hoj är utsmyckad med tolv svenska flaggor.

– Det är en ära att få vara med här. Jag tycker att vi ska hylla vårt land. Stolta Sverige. Detta är vårt sätt, säger Christel.

Ulf Nelsén, ordförande för Blekinges Motorcyklister, har kört motorcykel sedan han var 16 år. I dag kör han en Kawasaki Voyager 1700.

Stolt. Christel, 61 har utsmyckat sin motorcykel med tolv svenska flaggor. Foto: Magnus Bjerg Sturm.

– En glidare. Man sitter bekvämt och det hörs när man kommer. Sverige borde vara lika bra som Norge på att fira nationaldagen, säger Nelsén.

Motorcyklarna brummar iväg och jag promenerar till bussen som ska ta mig till Sweden Rock Festival.


Sölvesborg är inte bara platsen för en av Sveriges största festivaler, utan även SD-ledaren Jimmie Åkessons hemort.

Förra året fick festivalen besök av partiledaren i egen hög person. Jag sprang på honom och partikollegan Jörgen Fogelklou när de försökte få med sig ett gäng festivalbesökare för att rösta i EU-valet i en närliggande förtidsröstningslokal.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 10 juni, 2025

Tokhögerns flöde är inte så tokigt ändå

Högern och vänstern har olika svar, men oron är påfallande lik. Foto: Adobe stock.

De skyller på allt från chemtrails till feminism. Men i grunden är konspirationshögern orolig för samma saker som jag – klimatet, matpriserna och en allt mer världsfrånvänd maktelit.

Jag vet inte vilka knappar Mark Zuckerberg har råkat pilla på, men för en tid sedan förändrades mitt Facebook-flöde. Stegvis gled jag ur filterbubblan. Först fylldes flödet av AI-genererade jordbrukarfamiljer som ödmjukt visade upp sin skördar, med små hemman omgivna av orörd natur och frid.

Men det tog inte många dagar innan denna harmlösa Tolkien-konservatism gled över i en blandning av reaktionär katolicism, antivaxx, hyllningar till den vita rasen, hat mot feminism och mer eller mindre underhållande konspirationsteorier.

Det finns en enighet om att världen blir allt mer polariserad, och det är sant när det gäller politiska lösningar. Men inte när det kommer till problemen.

Det förvånade mig att flera inlägg i tokhögerflödet vittnar om den kusliga bristen på bin och andra pollinatörer denna vår. Oron är verklig, många i kommentarsfältet skickar alarmerande vittnesmål från sina egna fruktträd. Orsaken, tycks flertalet vara eniga om, är ”chemtrails” – påstådd giftig flygbesprutning från ansiktslösa makteliter i syfte att kontrollera befolkningen.

Ett annat spår är kärnfamiljen. På en AI-bild i Studio Ghibli-stil i mättat eftermiddagsljus plockar en leende gravid mamma ut ett bröd ur ugnen, en pappa läser högt för välkammade barn, och en katt slumrar i fåtöljen. Budskapet: ”De lurade oss att byta ut allt detta mot högre BNP.”

Bilden har hundratals kommentarer, varav de flesta vibrerar av raseri över att feminismen har förstört allt. Några menar att det är en medveten plan från eliten att slå sönder kärnfamiljen och utrota den vita rasen. Steget mellan nybakat bröd och svingande basebollträn är förvånansvärt kort.

Ibland saknar jag min gamla filterbubbla, men mestadels har skiftet till denna spegelvärld varit lärorikt. För med tiden har jag upptäckt att problemen de formulerar påtagligt ofta stämmer överens med mina. Pollinatörernas försvinnande är precis så oroande som chemtrailgänget skriver. Att tillväxt inte bör vara alltings mått är sant, och att alla skulle må bättre av att jobba mindre och ha mer tid att baka bröd med ungarna håller väl varenda rödgrön väljare med om. Tokhögerflödet innehåller vanföreställningar, men till stora delar är det en rimlig förfäran över världens tillstånd.

Läs mer

Det finns en enighet om att världen blir allt mer polariserad, och det är sant när det gäller politiska lösningar. Men inte när det kommer till problemen. Klimatkris, livsmedelspriser och ojämlikhet har lämnat diagrammens värld och trängt in i människors verklighet. Bristen på bin och på snö, sjunkande reallöner och ökande svårigheter att försörja sin familj är några av effekterna.

Visserligen har kulturkrigets klibbiga hinna stått i vägen för gemensamma svar, men nu liknar det allt mer en stupfull trubadur som spelar Toto-covers halvt i sömnen. I längden kommer det att bli det uppenbart att abortförbud inte leder till reallöneökningar och mer tid med ungarna, men att facklig kamp faktiskt gör det. Även om regeringen tappert krigar in i det sista, bryter verkligheten ohjälpligt igenom och skapar allt fler glipor av gemensam förståelse.

Diskutera på forumet (0 svar)