New York Krisen i USA:s ekonomi har snabbt ändrat dynamiken i den pågående valrörelsen. Vanliga amerikaner har sedan länge haft mycket svaga reallöneökningar. Istället har många tagit lån på värdeökningen på sina hus för att konsumera. När fastighetsvärdena nu faller och arbetslösheten och priserna stiger kan många inte längre betala sina lån och måste lämna sina hem. Därför är vreden extra stor mot att finansföretagen ska räddas med ännu ett hjälppaket, denna gång på svindlande 700 miljarder dollar, av skattebetalarnas pengar.
För republikanerna och John McCain är allt detta dåliga nyheter. De har kompromisslöst försvarat den spekulationsekonomi, de skattelättnader för de rikaste och de avregleringar som är grunden för dagens klyftor och spekulation.
Demokraterna och Barack Obama har därmed en gyllene möjlighet att ta greppet om valrörelsen, om de lyckas övertyga väljarna om att de har ett hållbart alternativ till dagens ekonomiska politik. Obamas ekonomiska program skiljer sig från McCains på viktiga punkter:
• Obama vill sänka skatten för medelklassen men höja skatterna för de fem procent som har högst inkomster.
• Obama vill ha federala satsningar för att hindra neddragningar i offentlig service och satsa på en upprustning av USA:s nedslitna infrastruktur, främst transporter, bland annat genom inrättandet av en särskild investeringsbank
• I Obamas program finns betydande satsningar på forskning och utveckling, inte minst när det gäller förnyelsebar och ren energi
• Obama vill stärka löntagarnas position genom att indexsäkra minimilönen och göra det enklare att organisera facklubbar med avtalsrätt.
• Obama vill skattebefria pensionärer med låga inkomster.
• Obama vill avlägsna skatterabatter för företag som flyttar arbetsillfällen ut ur USA och omförhandla handelsavtalet Nafta.
• Obama vill införa skattelättnader för småföretag.
• Obama vill skärpa reglerna för dem som lånar ut pengar med dåliga villkor och ge dem som är skuldsatta större möjlighet att klara sina återbetalningar.
Frågan är hur satsningarna ska betalas. USA dras redan med ett enormt budgetunderskott. Halva den federala budgeten används till USA:s militär och ett tillbakadragande från Irak kan på sikt minska militärutgifterna.
Obama vill också höja skatten för de rikaste och ta bort skattelättnader för oljeindustrin.
Som helhet finns dock en huvudtanke om att en expanderande ekonomi och investeringar ska lösa problemen, genom att ekonomin åter ska börja växa och statens intäkter därmed öka. Det är ett mer expansivt tänkande i den ekonomiska politiken, som blir alltmer ovanligt i Europa men som fortfarande är vanligt både till höger och vänster i USA.
Frågan är dock om Obamas föreslagna åtgärder är tillräckliga. USA:s ekonomi har stora strukturella problemen med budgetunderskott, underskott i handelsbalansen och enorma offentliga investeringsbehov. Men jämfört med republikanernas och McCains mekaniska upprepande om att avregleringar och sänkta skatter ska lösa problem, så har Obama åtminstone något som liknar ett ekonomiskt program.
/Jonas Sjöstedt
Forskare: ”Dumhet och girighet bakom krisen”
Bankkrisen var onödig – effekterna fruktansvärda. Men troligtvis får krisen effekten att USA:s modell inte längre kommer att vara attraktiv, säger Mark Weisbrot från Washingtonbaserade Center for Economic Policy Research, som varnat för bostadsbubblan sedan flera år tillbaka.
När började egentligen krisen?
– Den här bankkrisen är ett resultat av en långvarig spekulationsbubbla i den amerikanska ekonomin. Ingen har förstås kunnat förutse när den skulle spricka, men från 2002 har vi kunnat iaktta hur priserna på bostäder ökat långt över den långsiktiga trenden. Det är en sak som det inte skrivits speciellt mycket om.
Bostäderna var övervärderade?
– Ja. Ju längre det fick fortsätta, desto värre skulle kraschen bli. Federal Reserve hade kunnat göra många olika saker åt det – och inte bara genom räntehöjningar. Men de flesta bedömare har tvärtom ansett att de höjda priserna var goda nyheter.
Vad är kopplingen mellan bostadsbubblan och den kris på Wall Street som vi ser nu?
– Bubblan hade brustit oavsett, men Wall Street har förvärrat det hela kraftigt på två sätt. Först expanderade de möjligheterna att låna pengar, så att människor tagit lån med sina hus som säkerhet och därmed blivit beroende av fortsatt prisökning. Sedan har dessa tvivelaktiga lån sålts vidare i paket – finansiella instrument som derivat och credit default swaps – som gjort det mycket svårt för dem som köpt dem att bedöma de egentliga riskerna. Det rör sig om väldigt stora summor: en av bankerna, AIG, har ägt 436 miljarder dollar av credit default swaps.
Det fungerar så länge bostadspriserna fortsätter öka och människor fortsätter låna. Men hur kan det finansiella systemet räkna med att det skall fortsätta i evighet?
– Svaret är: på grund av en blandning av dumhet och girighet. Det fanns mycket pengar att tjäna – de flesta som är ansvariga för krisen är fortfarande är väldigt rika, även efter att de fått sparken. Sedan är det elementet av dumhet. Varje gång en spekulationsbubbla byggs upp, formas en slags ideologi som säger att ”det är annorlunda den här gången”. Argumenten har handlat om att vi lever i en ny ekonomi och att de gamla reglerna inte längre gäller.
– Jag har själv debatterat detta tiotals gånger – en gång med chefsekonomen på Freddie Mac (ett bolåneinstitut som nu förstatligats för att förhindra konkurs, reds. anm.) just när bubblan var som störst. Hans argument var att det inte var en bubbla, för att fastighetspriserna inte hade fallit sedan 1930-talets depression. Jag svarade att det stämmer, men att priserna inte heller har rusat uppåt på samma sätt sedan depressionen. Det går att se när vi har att göra med en bubbla. Vi på CEPR har räknat ut matematiskt att de senaste årens börsuppgång inte haft någon relation till den amerikanska samhällsekonomin.
Men USA är inget slutet system. Med stark tillväxt i Kina, Ryssland och andra länder vore det inte möjligt med en sådan uppgång?
– Ja, så låter motargumenten, men det går att räkna på det också, och det är helt enkelt omöjligt att tro det. USA skulle behövt plundra världen betydligt mer än det lyckats med för att den ekvationen skulle hålla.
Vad händer nu? Kommer kraven på att reglera det finansiella systemet att växa?
– Ja, utan tvivel. Det går inte att genomleva en sådan kris och inte ha någon slags reform.
Vilken karaktär får reformerna? Blir det ett stopp för finanskapitalets obegränsade frihet eller reformer för att bevara status quo?
– Det är det striden kommer handla om. Redan har vi sett några förändringar: subprimelånen är borta. Staten har börjat lösa ut banker för att hindra panik. Men vi vet inte om det innebär en förändring av det finansiella systemet. Om Barack Obama skall låta sin rådgivare Robert Rubin få sin vilja igenom blir det nog inte mycket ändring.
Innebär detta slutet på USA:s ekonomiska dominans i världen? Kommer USA till exempel att förlora andelar av sin export?
– Nej, USA:s export går upp, tack vare att dollarn har sjunkit i värde. Den tendensen kommer att förstärkas efter den här krisen och det är en av de få positiva effekterna.
– Vissa andra saker kommer förmodligen att ändras, framför allt den positiva synen på den amerikanska modellen. I Europa har det pågått en slags medial kampanj för att de europeiska länderna skall ta efter USA, i många fall av politiska partier som de tyska socialdemokraterna, som, trots att deras väljare straffar dem för det, driver en slags amerikansk ekonomisk politik. Den tror jag kommer att avstanna.
/Aron Etzler
