De flesta av EU-kandidaterna är emot ytterligare liberaliseringar på vattenområdet.
Men det är bara i vänstern, miljöpartiet och moderaterna som kandidaterna tycker likadant. Kd och fp svävar på målet, och i centern finns direkt motsatta åsikter representerade.
En av centralpunkterna i de pågående WTO-förhandlingarna om Gatsavtalet är liberalisering av offentliga tjänster, eller tjänstemarknader som det kallas. EU har ställt långtgående krav på tillträde till u-ländernas tjänstemarknader, i utbyte har nyligen EU-kommissionen kommit med ett förhandlingsutspel som sägs öppna upp för u-ländernas jordbruksprodukter.
Det erbjudandet har i sin tur, av delar av globaliseringsrörelsen, tolkats som en halv bluff.
Handelsminister Leif Pagrotsky menar att Gats inte ställer krav på fler privatiseringar utan enbart att skydda den rättvisa konkurrensen på marknader som redan konkurrensutsatts. Den tolkningen ställer sig de flesta riksdagspartier bakom.
Men när det kommer till den konkreta frågan om vattenliberalisering, ställer sig de flesta avvaktande. Det visar en enkät som genomförts av Attac, Afrikagrupperna och IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
I enkäten har tre frågor ställts till partiernas toppkandidater till EU-parlamentsvalet.
Den första frågan är
”Kommer du att verka för att EU ska ta tillbaka liberaliseringskravet?”
Här svarar samtliga från miljöpartiet, vänsterpartiet, Junilistan och EU-motståndarna ja, liksom tre av fyra socialdemokrater.
Moderaterna säger nej, eller halvt nej; ”Vi är emot att länder försöker skydda vattenförvaltning och distribution från konkurrens”.
Två personer, Inger Segelström (s) och Anders Wijkman (kd) menar att frågan är felställd och bygger på ett problem som inte finns. EU har inte ställt några liberaliseringskrav, menar de.
Folkpartisterna svarar nja – de tänker ”inte verka för att EU driver frågan”.
Totalt svarar 20 av 26 olika former av ja på frågan.
Nästa fråga gäller beslutsbefogenheterna inom EU kring vattnet – ska det vara länderna själva som beslutar eller vara en inre marknadsfråga?
Här svarar 25 av 26 att det ska vara en nationell fråga. Bara en, moderaternas Pia Kinhult, svarar nej.
Men centerns Lena Ek menar att vattenförsörjningen redan fungerar tillfredsställande inom EU, och därför ska centern arbeta för ”en inre marknad för tjänster där verksamheter som av tradition är eller har varit statliga kommer att ingå, t ex vattenförsörjning och posttjänster”.
Hennes partikamrat Hans Lindqvist däremot svarar nej – ”Vatten är ingen handelsvara”.
Folkpartisterna anser ”i dagsläget” inte att vattenförsörjningen ska konkurrensutsättas i Sverige.
Den tredje frågan är om liberaliseringsfrågor ska beslutas på nationell nivå eller regleras i internationella handelsavtal. Här svarar återigen en stor majoritet att det ska vara nationella frågor.
Undantagen är återigen moderaternas Pia Kinhult: ”Alla varor hanteras bäst via handelsavtal eftersom alla avtal är skyddade av (demokratiskt beslutad) lagstiftning”.
Flera av de borgerliga partierna är splittrade. Centerns Hans Lindqvist skriver att ”Utbildning, sjukvård och tillgång till rent vatten skall beslutas av självständiga staters parlament i demokratiska processer och inte marknadsutsättas i internationella handelsavtal” medan partikamraten Lena Ek inte ser någon motsättning mellan detta och att ”diskutera” sådana frågor i WTO-förhandlingar.
Folkpartisterna anser att frågan ska avgöras på nationell nivå.
Av 32 tillfrågade, har 26 svarat på enkäten. Enkätanordnarna tolkar resultatet som att globaliseringsrörelsens kritik mot EU:s tjänstehandelspolitik har ett ”starkt stöd”.
