I förra veckan presenterade EU-kommissionen ett förslag till lagstiftning som bedöms få stora konsekvenser för den svenska kollektivavtalsmodellen. Det är ett förslag till förordning om löntagares rätt att vidta stridsåtgärder. Kritiken från fackföreningsrörelsen är massiv.
– Det är en direkt begränsning av strejkrätten. Man lägger ett förslag som skulle bli grundstommen i en parallell rättsordning på europeisk nivå, säger Claes-Mikael Jonsson, LO-jurist och ledamot i Europafackets arbetsgrupp för partsrelationer och arbetsrätt.
– Strejkrätten är nära knuten till demokrati, tillsammans med saker som föreningsrätt, yttrandefrihet och liknande. Föreningsrätten och strejkrätten är något som hör mycket nära ihop.
Proportionella stridsåtgärder
Enligt EU-kommissionens förslag ska de åtgärder som vidtas vid en konflikt på arbetsmarknaden vara proportionerliga. Åtgärderna får inte överskrida det som är nödvändigt för att den stridande parten ska få igenom sina krav. Vad som anses som proportionerligt ska tolkas av EU-domstolen.
Många bedömare pekar på att förordningen innebär ett avsteg från principen att ekonomiska kostnader för arbetsgivaren inte är tillräcklig grund för att förhindra strejk. Hittills har sådana begränsningar endast funnits vid fara för nationell säkerhet och andra allmänintressen.
– En proportionalitetsprincip skulle vara helt främmande för vår svenska modell. Det skulle öka domstolarnas makt att bestämma vad som är rätt på arbetsmarknaden. Det som skulle hända är att arbetsgivaren kan säga att: ”Den här konfliktåtgärden är lovlig enligt Medbestämmandelagen, men olovlig enligt EU:s förordning”. Det skulle skapa en oerhörd oklarhet i systemet, säger Claes-Mikael Jonsson.
Ingen rättslig kompetens
Claes-Mikael Jonsson är kritisk till att EU överhuvudtaget lägger det här förslaget. Enligt honom så har unionen i praktiken ingen rättslig kompetens på det här området enligt EU:s egna fördrag.
– Enligt artikel 52 så är EU förhindrat att anta lagstiftning som inkräktar på förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. Det man lutar sig mot är en annan artikel som säger att man kan göra det ”om man finner det nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera”.
– I praktiken så används den artikeln väldigt sällan. Det finns inget exempel på det i modern tid, vad jag kan minnas. Inte så länge Sverige har varit medlem i alla fall, säger Claes-Mikael Jonsson.
Inga applåder
Jonsson menar att sannolikheten att förslaget röstas igenom är mycket liten. Det krävs mer för att en förordning ska gå igenom jämfört med ett EU-direktiv. Samtliga länder i rådet måste godkänna förslaget.
– Det är 27 medlemsländer som måste godkänna förslaget och det finns ingen medlemsstat som står och applåderar direkt. Priset för att säga nej kommer att vara lågt i det här fallet eftersom det inte finns några länder som aktivt driver det här.
– Enligt de rykten som jag har hört så är länder som Frankrike och Holland direkta motståndare, säger Claes-Mikael Jonsson.
