Spanien lamslogs den 29 mars av en kraftfull facklig protest mot högerregeringens planerade arbetsmarknadsreform. Hundratusentals människor deltog i demonstrationer. Uppslutningen var långt bättre än under den senaste generalstrejken i september 2010, då facket hade mobiliserat mot den dåvarande socialistregeringens pensionsreform.
Spaniens inrikesdepartement var visserligen snabbt med att försäkra att strejken inte hade någon särskilt stor uppslutning, men situationen i de spanska städerna avslöjade påståendet som ren lögn. Industriproduktionen låg i princip helt nere, landets hamnar och handelns stormarknader var stängda. Även media, skolor, offentliga förvaltningar och detaljhandeln påverkades av strejken. Landets elkonsumtion minskade med hela 20 procent.
Enligt strejkledningen deltog 77 procent av samtliga anställda i strejken. Inom exportindustrin var uppslutningen näst intill total, knappt 57 procent av de offentligt anställda deltog i strejken. Starkast var uppslutningen i Baskien och Katalonien. I Barcelona och andra katalanska städer drabbade strejkande arbetare dessutom samman med kravallpolis.

40 fackförbund

Bakom strejken stod över 40 fackförbund, däribland de stora landsorganisationerna CCOO och UGT, och ett tusental föreningar och partier. Strejken är en protest mot högerregeringens planer på att försämra anställningstryggheten och begränsa fackets förhandlingsrätt.
Motståndet mot regeringens nerskärningar och fackfientliga försämringar, som påhejas av EU-kommissionen, har stärkts. Fackrörelsen meddelade att generalstrejken bara var upptakten till kampen mot högerregeringens arbetsmarknadsreform.