”Gresa inte med benen, det luktar illa” , säger killklasskamraten till tjejklasskamraten inne på skolbibblan. Jag frågar honom, naturligtvis, varför han själv sitter och brer ut sig om det nu skulle lukta så illa. Han kommer med en massa trams om att tjejer ska bete sig ”damigt”, underförstått: inte sitta bredbent. Jag pressar honom lite till kring hans definition av dam och damighet och han trasslar in sig i ännu mera trams. Han blir så frustrerad, när han inte ror hem diskussionen, att han till slut hämtar lexikonet i hyllan. Han tror nämligen – på fullt allvar – att under bokstaven D ska han finna ordet dam, som i sin tur ska beskriva vad det innebär att vara dam respektive damig. Lexikonet talar inte till hans fördel. Under ordet dam står det ”brädspel”.
Så här två månader in på terminen konstaterar jag att min inställning, till flickskolans come back, mjuknat något. Från att ha varit helt kallsinnig till idén till att tänka tanken säkert tre gånger om dan. Det vore kanske inte så pjåkigt ändå? Inte för tjejerna i alla fall. Killarna däremot skulle dra ner varandra i skiten ganska så fort. Jag menar inga stötdämpare (läs tjejer) skulle längre finnas att tillgå. Ingen som skriver rapporterna på biologilektionerna, ingen som diskar kärlen efter experimenten på kemilektionerna. Ingen att sno cigg av på rasterna, ingen att fota i duschen med nyinköpta mobiltelefonen. Grabbsen skulle kunna bre ut sig i godan ro – på alla håll och kanter – pissa i kors på toaletten och äta alla biljardbollar dom kom över till lunch. Kort sagt dom skulle kunna svina obehindrat.
Vi andra kommer inte att bry oss. Inte alls faktiskt. För vi skulle befinna oss på en helt annan plats. I lokaler som inte befolkas av fluktande, övermodiga gaphalsar. I matsalar som inte består av matrester på bord, stolar och golv. Vi skulle kunna sitta på toaletter som inte stinker piss och stå på toagolv som inte är indränkta i skvättar från senaste toabesöket. I klassrummet skulle lärarna kunna hålla lektioner utan att behöva skrika och tjata allt för mycket. Vi lärare skulle kunna lära oss tjejernas namn i stället för som det är nu: att brudarna utgör en tyst, grå massa, som stryker längs med skolans utkanter, medan vi tjatar på killarna och konfronterar dom. Vi konfronterar dom så mycket att vi lär oss deras tilltalsnamn på nolltid. Killarna blir med vår hjälp individer med namn och allt medan tjejerna blir just tjejerna.
– Tjejer, vi ses vid simhallen en kvart innan lektion!
– Ali, Philip och Said, ge fan i att höja ljudet på stereon!
– Tjejer, kan ni stänga dörren efter er?
– Omar, skolkar du nu igen?!
Exemplen är otaliga på hur vi använder killarnas namn när vi diskuterar sinsemellan, samtalar med dom, tjatar på dom, medan tjejerna ofta endast är just ”tjejerna”. Sånt blir man ju inte glad av.
Med flickskola skulle tjejerna få vara i fred. Dom skulle slippa kämpa för att få det anständiga utrymme, som borde vara en självklarhet, men som inte är det. Försök har gjorts på skolan. Den kvinnliga biologi- och kemiläraren blev så trött på killarnas jargong att hon helt sonika delade in sina grupper efter kön. Och vips fick tjejerna bättre närvaro och bättre studieresultat. Medan killarna kom att bli alldeles vilsna till en början, när det inte fanns ngn duktig flicka att förlita sig på.
På idrottslektionerna presterar tjejerna överlag bättre när dom är just bara tjejer. Det finns ingen som hetsar eller stressar på dom i styrketräningsrummet. Dom kan i godan ro mecka lite med redskapen, testa och fråga utan att bli satta på undantaget. När dom meckat runt ett tag, kommer dom igång rejält, lyfter och har sig, blir svettiga och lite högljuda. Precis som det ska vara. Simningen likadant: när tjejerna får vara i fred, tar dom i, koncentrerar sig och klarar uppgiften bättre och snabbare.
Klassrumssituationen – över lag – innebär att tre, fyra killar sabbar för samtliga. Det är så tydligt, det är så genomgående. Men ändå får det fortgå år ut och år in. På skolgården, i uppehållsrummen är det likadant. För att inte tala om datasalen. It’s a mans world. Lägg där till resultat från en nyligen utkommen doktorsavhandling, som visar att tjejers fysiska och psykiska hälsa försämras markant från klass 3 till klass 9. Killarnas hälsa förblev – i denna studie – i stort sett oförändrad. Är vi förvånade?
Trots detta har tjejer bättre betyg än killar. Tänk då om tjejerna fick utvecklas i fred – vilka resultat skulle vi inte få se då?!
